Vad betyder fåne? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera
fåne
uttal: [ ²f'å:ne ]
(fånen, fånar)
Vad betyder fåne?
fåne substantivnedsättande- mentalt efterbliven person
- idiot, dummer, dumbom
Ordets historia/ursprung
fåne, fornsvenska fäne = ä. danska faane; egentl,best. form av ett adj., mostsvarande norska faaen,enfaldig, fjantig; jämför norska faae, fåne, o. adj.faa (=sv. få, adj.), även : tyst,faaleg,försagd; alltså egentl.: som vet eller säger litet.Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)
Korsordsledtrådar & korsordssvar
Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt fåne
Exempelmeningar som innehåller fåne
Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.
- Alla tyckte att jag var en stor fåne.
- Prata då inte som en fåne. "
- En fåne var jag och en skam för mina barn !
- En fåne var jag i bygden, jag som borde vara en heder för de mina och ett föredöme... Fina pappa, som var lite förmer !
- Din far var en oduglig fåne, och bror din var en galning, och ändå har vi tagit dig som barn i huset och givit dig huld och skydd !
- Under ett par sekunder stod han där som en fåne.
- För jag kan inte gå här som en gammal, hustrulös fåne i lag med dig !
- Hon sitter som en lallande fåne och följer sin älskades gester.
- Hon tryckte ansiktet hårdare mot rutan och stirrade som en fåne tills glaset immade igen.
- - Äh, en fåne som du kanske inte hittar, men hästen.