Vad betyder förakta? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera
förakta
uttal: [ för'ak:tar ]
(föraktade, föraktat, förakta, föraktar)
Vad betyder förakta?
förakta verb- se ned på, ringakta
- känna förakt för; se ned på; anse att någon är mindre värd än en själv och/eller ogilla personen mycket starkt
Exempelmeningar som innehåller förakta
Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.
- Lång och trogen tjänst är inte att förakta, sade en stolt Björn Skifs.
- Tjänarna kommer att veta genast att jag kommer från en liten gård och förakta mig ! "
- Nancy och Sid blev dom som vi andra kunde få hata och förakta fritt och utan dåligt samvete.
- Och ingen sort är att förakta, det kommer du snart att inse. "
- Erfarenheten har visat, att den turkiska soldaten, om han får föda och ammunition, ej är att förakta såsom motståndare.
- Om blicken inte var resultatet av mina egna ansträngningar, vad jag kanske ville ha, så skulle jag förakta den.
- Sens moral för diplomater - förakta aldrig småsaker och obetydligheter.
- Det finns inga barn som inte anklagar sina föräldrar, som inte slutar med att förakta dom.
- - Det är inte ett anbud att förakta, Julia, sa hon sedan, mycket långsamt.
- Jag menar bara att man inte skall förakta tillbakablickandet.
- Och de utföra där ett kulturarbete, som fastän föga uppmärksammat, ej är att förakta.
- Detta är en åsikt som återigen uttrycks genom Bergfeldt : Hör du Silfverstååhl, du skall aldrig förakta detaljerna.
- Hans tanke om kvinnor är ofta låg och jag vill inte att han ska förakta mig för att jag inte kommit fri från ett så ringa och ytligt problem.
- Förakta mig ej ----.
- " Förakta inte den dåliga musiken ", skriver Marcel Proust i en berömd liten uppsats.