förebrå

(förebrådde, förebrått, förebrå, förebrår)

Vad betyder förebrå?

1. klandra, tillrättavisa
2. anklaga någon för att vara skyldig till något; placera en skuld på någon

Exempelmeningar som innehåller förebrå

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• Men sätter någon synnerligt värde på att förebrå mig ett avfall.
• Det borde du åtminstone inte förebrå mig, då du vill 214 ha mig sådan !, svarar dottern.
• Jag såg allt detta, men hon kunde göra det så charmigt att jag aldrig kunde förebrå henne.
• Förvirrad blundade jägaren men sedan gömde han ansiktet i händerna för att prästinnan inte skulle kunna ha något att förebrå honom.
• Jag ville inte förebrå honom något, jag ville bara veta.
• Hon måste tvinga sej själv att berätta för hon var rädd att Kalas skulle förebrå henne denna tvehågsna reträtt.
• Och han anade så riktigt, så riktigt ( han behövde åtminstone inte förebrå sig att han var klen i att ana ).
• Mamman brukade förebrå henne att hon inte lät tacksam mot chefen som gav henne så mycket övertid att tjäna extra pengar på.
• Och mer förstörd var han inte än att han kunde gäckas med sig och förebrå sig när han hade somnat.
• Och han kan inte förebrå henne för att hon tyckte han var konstig när han sa att hon måste slänga almanackan.
• Han vill inte att Laura ska ha nåt att förebrå honom.
• Jag ser ingen mening i att förebrå de döda.
• Ni har kanske anledning att förebrå oss i det fallet.