förlåta

(förlät, förlåtit, förlåt, förlåta, förlåter)

Vad betyder förlåta?

1. ursäkta, överse med
2. ursäkta; acceptera, och gå med på att glömma bort, en handling som kan ses som en oförrätt
3. ålderdomligt lämna, överge

Exempelmeningar som innehåller förlåta

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• Men aldrig kunde du förlåta.
• Må Gud förlåta mig, men Johan Samuel Rancke kunde jag endast önska allt ont.
• - Du får förlåta, sa han efter ett ögonblick.
• Men om det hade varit en olyckshändelse och han hade flytt i panik efteråt... då kunde jag förlåta vem som än hade gjort det.
• Då måste du verkligen förlåta.
• Men vad som är svårt att förlåta är att man i sin rundögda barnslighet förväxlar ansvarslöshet med frihet.
• Att förlåta är för enkelt.
• Så nej, förlåta kan jag inte.
• Det finns inget enkelt svar för den som känner sig förorättad väljer att förlåta, försonas eller rent av hämnas.
• Du får mig att kämpa, att känna, skratta och förlåta.
• — Kan du förlåta mig, älskade barn, din glädjelösa barndom, mig som förgätit dig och gjort ditt lif så fattigt på kärlek ?
• Det är Guds stora stora orättvisa som jag inte kan förlåta, denna skillnad mellan man och kvinna.
• De kan inte förlåta de saker ni skriver om dem. "
• Det var särskilt farbror Gustaf som satte åt henne, en obarmhärtig man, som aldrig kunde förlåta profeten den vanära han dragit över släkten.
• Guds sorg över människans ondska var så djup, att det var tveksamt om han någonsin skulle förlåta oss.
• Maria förlåta men nu måste Maria gå.