Vad betyder grubbla? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera
grubbla
uttal: [ ²gr'ub:lar ]
(grubblade, grubblat, grubbla, grubblar)
Vad betyder grubbla?
grubbla verb- tänka djupt, fundera, grunna
- tänka djupt och under längre tid och ofta på ett dystert sätt
Ordets historia/ursprung
grubbla, o. 1630 =- danska gruble, frånIty. gruveln o. nyhögtiska grubeln = fornhögtyskagru-bilön, gräva efter, rota, mostsvarande (detinhemska) norska gruvla, gryvla; iavljuds-förh. till gräva; jämför det därav avledda ä.nsv. gråfla i samma betyd. - Grubblakonstrueras, såsom man väntar sig, äldstmed prepos. i.Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)
Korsordsledtrådar & korsordssvar
Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt grubbla
Exempelmeningar som innehåller grubbla
Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.
- Det måste farbrorn grubbla över en lång stund.
- De närmaste minuterna ägnade de åt att grubbla på hur de nu skulle gå till väga.
- Men grubbla inte mer på det om du kan låta bli.
- Handlingen med Angela var redan ett fullbordat faktum, innan hon börjat att närmare grubbla över sina känslor.
- Men jag har inte tid numera att grubbla över den tiden.
- Men nu har jag gett dig tillräckligt med gåtor att grubbla på för i kväll ; det är dags att sova.
- - Om det som hänt dej är tillräckligt svårt kan du inte låta bli att grubbla, förklarade hon envist.
- Det är bättre att låta tillvaron ha sin gång ifred, utan att grubbla över den.
- Dom gör en inte ens tjänsten att säga en enda bestämd grej som man kommer ihåg så man kan gå och grubbla på den. "