Vad betyder hor? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera


Vad betyder hor?

hor
  1. ålderdomligt tidigare straffbart sexuellt umgänge utanför äktenskapet; begå hor
korsord
Söker du svar på ett korsord? Skicka in hor som en korsordsfråga och få hjälp från våra besökare!
Snabblänkar

Synonymer till hor

      Hittade inga synonymer till hor...

    För fler synonymer se synonymer till hor

    Ordets historia/ursprung

    hor, fornsvenska hör = fornisländska hör, danska hor,fsax. hör, fornhögtyska huor, ägs. hör, n. -Avledn. av hor är verb hora (jämför Bib.1541: Tioren) = fornisländska höra, danska hore, fornhögtyskahuorön; jämför gotiska språket hörinön. - Hora, sbst.,fsv. höra = fornisländska höra, danska hore, mlty.hore, fornhögtyska huora (ty. huré), ägs. hore(engelska whore), av urgermanska *hörön, även:äk-tenskapsbryterska; jämte mask. gotiska språket hörs,isl. hörr (jämte hör), horkarl, älskare.Växelform: urgermanska *höriön = fornhögtyskahu-orra, medellågtyska (1200 - 1500) hörre, varav fornsvenska hörra. -Avljudsform: sen medelhögtyska, medellågtyska (1200 - 1500) herje(-g-), sköka, konkubin, vartill mlty.her-jensone, lånat i äldre nysvenska (1520 - 1730) hårjansson, fsv.hairians(s)on o.isl./ier/ansonrsomskymf-ord; jämför fornsvenska höranson, äldre nysvenska (1520 - 1730) horensonav medellågtyska (1200 - 1500) hörensone detsamma - leur. stam väl*kär- i lettiska kärs, lysten, latin cärus, kär,dyrbar (se kär); r-avledn. till urindoeuropeiska rotenka i t. ex. avest, ka-, trängta efter(o. dyl.). - Härjämte: fornsvenska portknna(i sammans.), sköka, o. fornisländska portkona,till port. Got. har i stället kalkjö (el.kalla ?); väl lånord. Jfr under sköka.

    Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

    Exempelmeningar som innehåller hor

    Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

    • Berättaren är förtrogen med Guds avsikter : Den Högste hade inte tagit ut någon hämnd på barnet för att han avlats i hor.
    • Dina kortkjolade döttrar med hjärtat fullt i otro och hor ( 214 ).
    • Gråten kan ibland ha varit en strategi för de anklagade som stod inför rätta för brott som hor, dråp och stöld.
    • Det hade Nicola Thomas inte, men han påpekade sedan att han visserligen hade bedrivit hor med en piga hos sin förre husbonde.
    • Därför fanns länge endast två legala skäl som kunde ligga till grund för en skilsmässodom : hor och egenvilligt övergivande.
    • En av de mer gripande berättelserna var den om Karin i Strå som åtskilliga gånger i det tidiga 1600-talet dömdes för stöld och hor.
    • Det sexuella brottet, hor, erkände han dock varför han också dömdes för det.
    • Gifte han sej med henne, erkände han ju att han gjort hor.