härad

Ordets historia/ursprung

härad, fornsvenska hæraþ (har-), bygd, härad,i ortnamn även om mindre område,t. ex, Lohæradh, socken = fornisländska herað,nisl. hjerað, forndanska hær(r)æth (da. herred);omtvistat. Enl. Falk Ark. 4: 358 avhär 3 o. fornsvenska räp (osv.) = råd, egentl.:.makt att råda över en här >myndighetsområde; enl. Bråte Ark. 9: 130 f.,22: 206 f.: urgermanska *hiwa-ræ­ða-, envariant till *hiwa- i lånordet hird (se d. o.)- två härledningar, som dock icketillfredsställande förklara de skiftandeformerna. Enl. Kock (bl. a.) Ark. 22: 272f.: urgermanska *harja-raiða- ;> *hcer-rað- (irelat, obeton. ställning), egentl.:härut-rustning (se reda, vb). Enl. Tunberg(bl. a.) NoB 1: 133 f.: urnord.*harja-raiðo (med senare genusskifte) = fty.hariraida, harireita, härskara, egentl.:ridande skara, varav: 'bofast skara'>'bygd', samt slutligen enl. Sahlgren t. ex.Sydsv. dagbl. 1919 nr 93, NoB 8: 60 f.,med samma utgångspunkt somTunberg från betyd, 'ridande skara' > 'skarasom rider åt samma håll' >> 'områdemed gemensam mötesplats', alltsåliknande betyd.-utveckling med den isocken, vilket ord fi ån början synes habetecknat detsamma som härad, alltsåett jämförelsevis litet område medgemensamma offentliga förhandlingar. -Häradshövding, fornsvenska h cerap(s)höf-f)inge(r) = fornisländska heraÖshofdingi; egentl,blott i Götalands provinser; längre framunder medeltiden även i Svealand istället för det där förut brukligadomare. Häradsdomare, nu blott enhederstitel (vanl. den äldsta blandnämndemännen), betecknade mot slutet avmedeltiden i sht en tjänsteman, somi vissa fall utövade häradshövdingensdomsrätt.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt härad

• en typ av jurist
• ett äldre rätts- och förvaltningsområde
• föregångare till tingsrätt
• rättsområde

Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller härad

• en häradsrätts rättskipningsområde
• mobergs härad
• nämndeman i häradsrätt