Vad betyder impuls? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera
impuls
uttal: [ imp'ul:s ]
(impulsen, impulser)
Vad betyder impuls?
impuls substantiv- plötslig idé att göra något
- fysik för ett föremål, (klassiskt) produkten av kraften och den tid kraften verkar på föremålet, lika med ändringen av föremålets rörelsemängd
Ordets historia/ursprung
impuls = ty., av latin impulsus, tillimpellere, stöta emot, sätta i rörelse, avin o. pellere, stöta (seOrdets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)
Exempelmeningar som innehåller impuls
Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.
- Viktigare är den nya impuls till kunskap, som reformationen innebar.
- Olle Björn fick en impuls att dra tjänstepistolen.
- Hon lydde en plötslig impuls och tog fram brevet som hon hade fått på morgonen och gav honom det att läsa.
- Hon satte sig på en impuls ner och skrev ett brev till honom :
- En plötslig impuls.
- Det var inget organiserat utan en samling som skedde helt på impuls sedan djungeltrumman gått bland motorfolket i Härnösand.
- Han ryckte till, bakåt, som hade han fått en impuls att springa ner igen.
- Att tillföra en yttre impuls är även en central del av dialogseminariemetoden.
- Jag var hela tiden tvungen att hålla emot min impuls att spela ut.
- Jag genomfors av en ynklig impuls att bara tyst smyga ut ur rummet och låta henne ligga där resten av natten.
- Han var inte politiskt aktiv utan det var på en ren impuls han hade agerat.
- Kommunalrådinnan motstod med svårighet en impuls att ruska sanningen ur honom.
- Naturligtvis förekommer det att folk, särskilt unga människor, flyr av en impuls.