Vad betyder irra? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

irra

uttal: [ ²'ir:ar ]

(irrade, irrat, irra, irrar)


Vad betyder irra?

irra verb
  1. gå omkring planlöst
  2. vandra omkring utan syfte; (även om blicken)
exempel:
  • irra omkring
Snabblänkar

Synonymer till irra

För fler synonymer se synonymer till irra

Ordets historia/ursprung

ironi, Creutz 1759, från franska ironie,ytterst av grekiska eirōneía, förställning,avledn. av eírōn, hycklande o. d.irra, i äldre nysvenska (1520 - 1730) (1600-1700-1.) ofta:misstaga sig, dels inträas, (t. ex. B.Oxenstierna, Serenius 1741) o. dels, yngre,refl. (Sahlstedt 1773 o. stundom ännu);från nyhögtiska irren, irra omkring, gå vilse,misstaga sig, av fornhögtyska irrôn, fara vilse= urgermanska *erziōn; besläktat med nyhögtiska irre,fornhögtyska irri, gotiska språket airzeis, vilseförd, vartillkausativet nyhögtiska irren (varifrån ä. nsv.irra trans., 1600-t.). gotiska språket aírzjan, föravilse. Ie. rot ers i latin errāre, gå vilse,misstaga sig. — Med denna ordgruppförbinder man även en del ord för 'vred','vredgas' o. d., t. ex. angelsaxiska eller fornengelska eorre, yrre,fsax. irri, vred, vartill bl. a. medellågtyska (1200 - 1500) irren,erren, göra vred (lånat i svenska o. norska dial.irra, ä. danska irre, erre, reta), sanskr.irasyáti (*ər-). vredgas, osv.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Exempelmeningar som innehåller irra

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

  • Men för att inte irra omkring planlöst eller utsätta sig för överraskningar får dessa endast gå i en riktning.
  • Det var tillåtet att lägga fram halvfärdiga tankar och samtalet tilläts irra längs oförutsägbara associationsbanor.
  • Det här fragmentet illustrerar hur samtalet i dialogseminariemetoden tillåts irra kring ett visst tema.
  • Men det dröjde inte länge, förrän Lennarts tankar började irra bort från brädet.
  • Florian Kant började irra med blicken längs hyllorna bakom Helga, bland saker som Helga var tvungen att ta ner själv.
  • Om jag lät dig bese en av mina fabriker skulle jag inte lämna dig att irra omkring på egen hand.
  • Det var mörkt, i fjärran hördes skott, och då han tittade uppåt såg han strålkastarnas ljusstrimmor irra över taken.
  • Hon provade och begrep att damen som förlagt dom måste irra omkring i det närmaste blind.