Vad betyder kånka? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera
            kånka
uttal: [ ²k'ång:kar ]
             (kånkade, kånkat, kånka, kånkar)
Vad betyder kånka?
kånka verbvardagligt- bära med möda, släpa (på)
 - bära något tungt
 
Ordets historia/ursprung
kånka, seOrdets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)
Korsordsledtrådar & korsordssvar
Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt kånka
Exempelmeningar som innehåller kånka
Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.
- Vi skulle just kånka iväg med det när farfar kom.
 - För Leffe hade sin syrra att kånka på, så han hann sällan fram till bollen i tid.
 - Eftersom Piotr inte ville kånka på den, rullade han fanan runt stången och ställde den i närmaste port.
 - Och kånka hit med varorna.
 - Han har hotat med att storma in på departementet och kånka iväg med en sekreterare. "
 - För att slippa kånka runt på alla sprängämnena beslöt han sig för att gå ned i källaren i huset där han bodde.
 - De kunde inte kånka runt på allt de köpt eller " samlat " in.
 - Igår hade Nora och Reine hjälpt Theo att kånka in den hit.
 - Det kändes helkonstigt att gå bakom den gröna kärran och kånka på det röda paraplyet.
 - Jag menar, karln är ju ändå död och kan knappast gå omkring och kånka på ett fruntimmer.
 - Alltsedan säsongsstarten i maj har knappa två millimeter lyckats kånka sig upp ur de blytunga vattenmassorna.
 - där hon kånka ' och bar på sin väntade beniga gaphals ,
 - Som när hon lät chauffören kånka upp ett från Häringe växthus hämtat två meter högt, yvigt lagerträd.