Ordets historia/ursprung

Kalmar, stadsnamn, runsvenska (825 - 1225) i kalmarna(trol. 1000-t.), fornisländska Kalmarnir, av svenska dial.kalm, stenröse, stenkummel (möjl. av ie.*gol-mo-, jämför t. ex. sanskrit gana-, mängd,hop, av *gol-no-, latin glomus, klump,nystan? H. Petersson Ar. u. arm. Stud.s. 28), o. en i svenska ortnamn vanligändelse -ar/i, jämför finska lånordet arina, klippaeller grund i sjön (egentl, samma ord somfsv. arin, härd; se äril).kalmera, nu egentl. blott skämts., avfranska calmer, lugna, av italienska calmare, tillcalma, lugn, vindstilla. Vanl. tolkatsåsom i anslutning till latin calere, varavarm (se chaufför o. kalfaktor),ombildat av grekiska kavma, hetta (till kaio,bränner), med betyd.-utvecklingen 'hetta'> 'vindstilla' > 'lugn' eller 'hetta' >'vilotid på dagen'. - Under åtm. 1700-taletssenare o. 1800-talets förra hälft vanligtinom vissa av franskan påverkadekretsar, men av lexikograferna tydl. ejbetraktat som fullt införlivat med språket.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Ibland kan korsordsfrågor och korsordssvar ge lite ledtrådar till hur man på ett annorlunda eller litet underfundigt sätt kan beskriva ett ord. Tyvärr så har vi inte hittat några för ordet kalmera ännu.