Ordets historia/ursprung

kanik, fornsvenska kaniker = danska kannik,yngre form för fornsvenska kanuniker osv. =sen medellågtyska (från 1100 till Luther) kanonike osv. (ty. kanoniker,-us), av mlat. canonicus, medlem avdomkapitel, egentl.: som levde eftervissa regler, till grekiska kanon, regel,rättesnöre, samling av de bibliska böckersom anses innehålla regeln el.rättesnöret för människans tro o. leverne,helgonförteckning (se kanonisera),måttstock, rak stav eller käpp, rör, det senareden urspr, betyd., besläktat med grek, kanna,rör, varom närmare de besl. kanal,kanel, kanon, k n as t er. - Kvar i ortn.Kanik eho, -b o l, -lyckan (Lund),-marken (Malmö), urspr, betecknandeåt domkapitels ledamöter anslagnahemman osv. - Jfr kanonisera.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt kanik

• medlem av domkapitel
• vetenskapen om kroppars rörelse och jämvikt

Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller kanik

• Bär bilmekaniker
• en vetenskap som bl.a. omfattar mekanik