Vad betyder konsonant? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

konsonant

uttal: [ kånson'an:t ]

(konsonanten, konsonanter)


Vad betyder konsonant?

konsonant substantiv
  1. språkljud som kan bilda stavelse endast med vokal ("
  2. p, s, m"
  3. etc)
  4. språkljud som bildas med varierande förträngning av språkröret
  5. bokstav som representerar sådant språkljud; b, d, g etc.
Snabblänkar

Besläktade ord till konsonant

    Konsonant på engelska

    Synonymer till konsonant

        Hittade inga synonymer till konsonant...

      För fler synonymer se synonymer till konsonant

      Ordets historia/ursprung

      konsonant, Sahlstedt 1759 = ty., avlikabetyd, latin (litera) consonans, part.p res. av consonäre, ljuda med (jämförso-nant). - Tidigare i svenskan medlatinsk böjning, t. ex. Sigfrid! 1619:'Con-sonantes och Vocal', Swedberg 1716:'med en consonante eller medlyding',1753 (o. sannol. ännu senare).

      Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

      Korsordsledtrådar & korsordssvar

      Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt konsonant

      Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller konsonant

      Exempelmeningar som innehåller konsonant

      Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

      • Ord som har kort vokal och slutar med konsonant får dubbeltecknad konsonant enligt svenskt mönster : webb, podd, chatt.
      • De dynamiska utvecklingsmöjligheterna ligger i att det inte bara behöver låta välklingande, konsonant, och gå rytmiskt och metriskt i takt.
      • Runan betecknar bokstaven f och konsonant v. Bureus ger runan talvärdet 1.
      • ( ’ S ’ uttalas på esperanto som en konsonant och betyder urbilden för ordsjäl. )
      • För polska skulle det kunna betyda reducering av olika typer av konsonant- och vokaländringar, t.ex. pies ’ hund ’ ( se exempel 2.1).
      • Svensk pluralbildning med - er hos neutrala substantiv med final konsonant.
      • Ett annat syfte var att få en symmetrisk kontext med samma konsonant före och efter vokalen.