konung

Ordets historia/ursprung

konung, fornsvenska konunger, knnnnger,= fornisländska konungr, ä. danska konung, da.konge, fsax., fornhögtyska kuning (ty. könig,varav svenska familjenamnet König; i dennaanvändning väl från betyd, 'åldermanför ett hantverksskrå'), ägs. cuning (eng.king), avledning medpatronymikalsuf-fixet -ung-, -ing-, av fornisländska konr, (förnäm)man, son, ättling, mostsvarande fornhögtyska kuni-,ägs. cyne-; till urgermanska *kunja-, ätt, börd(- kön; se d. o.); alltså egentl.: sonav en förnäm man (jämför de besläktadegen til, gentleman); enl. Tacitus valdegermanerna sina konungar ur deförnäma släkterna. Stamvokalen -o- i denord. spr. måste väl bero på anslutningtill grundordet konr (säkerl. försiggångeni samnordisk tid). Från urgermanska spr.:fin. kuningas, konung, litauiska kuningas,herre, präst, fornslaviska kiinegu, furste.-An-I dra gamla urgermanska benämningar: fornisländska dröt-tinn osv. (se drott) o. got.piudans, isl.pjöÖann osv.: gotiska språket piuda, folk, osv. (setysk, tyda). En urgammal beteckningför 'konung' är urindoeuropeiska *reg- i latin réx, sanskr.röj'-, forniriska n (genit ng); se rike. Försig står det etymologiskt oklara grek.basilevs (se basilika o. b as il i sk). -Kung, yngre fornsvenska kung(er), beror påsyn-kope i relativt obetonad ställningframför namn. Dylika kortformer av titlaräro vanliga i de flesta språk; jämför franskasu*e (= latin senior), italienska monna (semadonna), ryska su, av slidan av gosuddn,nygrek, kyr, herre, av kyrios, turk. éféds. av éféndi osv. - Kung Orres tid,R. Foss 1621: i Kong Orres tijdh, jämför1564: kongh Årre (Lindroth Saml. 1907s. 213). Uttr. har påverkats av ar i l dstid (se ar il d s), men Orre är ej enfolketymologisk ombildning av ett sompersonnamn uppfattat Arild. F. ö.omstritt. Enl. A. Kock Ark. 28: 206 f.är Orre den king Orry eller Gorry (isl.GoÖr0Ör), som 1079 erövrade Man. M.Oisen MoM 1912 utgår från fornisländska porri,torsmånad (se d. o.), varvid Orre uppståtti sammanställningar sådana som *Sankt(T)orre eller snarare *Blöt-(T)orre.Häremot Kock Ark. 28: 384, Jfr ävenNec-kel D. Lz. 1912, södra 934. Litteratur sef. ö. Jungner MoM 1914, södra 123, somsjälv utförligt motiverar en egenförslagsmening, enligt vilken Orre-figurenkunde leda sitt ursprung från Erik avPommern, vilket namn förväxlats medeller medvetet förvridits till Hårik, vartillen kortform (H)åre. - Kungsgatan,se d. o.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt konung

• enri

Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller konung

• egyptisk konung
• Frankernas store konung
• konung över hunner
• ligger i konungarnas dal
• persisk storkonung