Vad betyder kränka? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera
kränka
uttal: [ kr'eng:ker ]
(kränkte, kränkt, kränk, kränka, kränker)
Vad betyder kränka?
kränka verb- låta bli att respektera (en bestämmelse)
exempel:
kränka- kränka neutraliteten
- behandla någon nedsättande, vanligen genom att angripa den personliga hedern
- låta bli att respektera bestämmelse e.d.; bryta mot eller överträda överenskommelse, lag e.d.; göra ingrepp eller intrång i, förgripa eller våldföra sig på någons rättighet eller frihet
Ordets historia/ursprung
kränka, fornsvenska kränka, försvaga, förstöra,kränka, överträda = yngre fno. krenkja,försvaga, no.: skada, överträda m. m.,da. krcenke, från medellågtyska (1200 - 1500) krenken, försvaga= nyhögtiska kränken, förnärma. I den senarebetyd, har det nyhögtiska ordet sannol.påverkat det svenska. Avledn. av kränk.Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)
Korsordsledtrådar & korsordssvar
Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt kränka
Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller kränka
Exempelmeningar som innehåller kränka
Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.
- - Kärlek är att inte kränka en annan människa, säger Carl Magnus.
- Den betrodde personen väljer medvetet att kränka den som hyser förtroende efter att först ha noggrant övervägt situationen av att välja svek.
- Att vara rättvis och inte kränka eller sänka elever framför andra elever är viktigt.
- Detta underläge anses oftage den vuxne rätt att utöva makt och kränka barnets integritet.
- I översättning lyder den i sin helhet : Ludvig bodde på Versaille, för att kränka sitt folks rättigheter.