Vad betyder krön? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

krön

uttal: [ krö:n ]

(krönet, krön, krönen)


Vad betyder krön?

krön substantiv
  1. högsta punkt eller del
  2. översta del eller kant, särskilt om höga naturföreteelse såsom kullar och berg; kulmen
Snabblänkar

Sammansättningar

  • murkrön

Besläktade ord till krön

Krön på engelska

Synonymer till krön

För fler synonymer se synonymer till krön

Ordets historia/ursprung

krön, 1795, 1797, men ej hos Weste1807; sannol. från höll. k ruin (uttalatkröin), hjässa, topp, krön, av mholl.criine, hårkrans, tonsur, samma ord somkrona. I svenska troligen formellt anslutettill kröna. Jfr Tamm Gr. södra 15. -Ordet användes äldst uteslutande somteknisk term, om bröstvärn o. murar;i litteraturen blir det vanligt först under1800-talets senare årtionden.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Exempelmeningar som innehåller krön

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

  • I murens krön nära bildens övre kant är glasbitar fastmurade.
  • Här låg han kvar i två timmar, orörlig och spanande, medan solen steg allt högre och började titta fram över åsens krön.
  • Två män, som tydligen hade kommit uppför backen utan att han hade hört dem, vandrade bortåt längs åsens krön.
  • Hon reste sig, gick genom hallen och ställde sig i portalen på trappans krön.
  • Det fanns ett speciellt slags kyla här, en vind mot ansiktet som sade honom att han befann sig på bergets krön.
  • När de nu befann sig nära kullens krön drogs repen av elva draghästar, fyrtioen kvinnor, arton barn och elva män.
  • När Janet och Gericke kom upp på bergets krön vräkte stormen nästan ner dem igen.
  • Han väntade på lejdarens krön.
  • Kulalmassivet bakom oss blev allt rödare, skogen på dess krön lyste grön och molnhättan var borta.
  • Sten överallt och klippor och krön som höjde sig svarta över oss.
  • Och sedan var hon alldeles tyst ända tills vi äntligen kom upp på ett krön i det klara månskenet och såg vägen som ringlade ner mot luggan.