Vad betyder krönika? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

krönika

uttal: [ kr'ö:nika ]

(krönikan, krönikor)

Vad betyder krönika?

krönika substantiv
  1. (historisk) översikt
  2. kåseri
  3. historisk, berättande redogörelse i kronologisk ordning som ofta behandlar ett aktuellt ämne.
  4. kortare text i tidning i friare stil än en artikel, ofta med personliga reflektioner från skribenten, ett mellanting mellan debattinlägg och kåseri
Snabblänkar

Besläktade ord till krönika

    Krönika på engelska

    Synonymer till krönika

    För fler synonymer se synonymer till krönika

    Ordets historia/ursprung

    krönika - fornsvenska (även -o-; krönik)= danska kr0nike, från medellågtyska (1200 - 1500) kroneke =ty. chronik, av grekiska khronikd(underförstått: biblia, böcker), n. plur. till adj.khronikös, hörande till tiden, tillkhrö-nos, tid; alltså egentl.: tidebok. -Härtill även: kronologi, egentl.:tideräkning (jämför logik).

    Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

    Korsordsledtrådar & korsordssvar

    Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt krönika

    Exempelmeningar som innehåller krönika

    Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

    • Reimar Kocks krönika under år 1501 ( tr Script rer svec 3:1 s 247 ).
    • Se äv Lindberg 1933 s 63f samt om ett liknande fall i Olaus Petris krönika Gillingstam 1952 s 470.
    • Att Knut Posse hade länet på Sten Stures vägnar sägs också i Laurentii Petris svenska krönika ( tr Script rer svec 2:2 s 137 ).
    • I en krönika i DN från år 1999 skriver miljöjournalisten Peter Hanneberg om mallorcaturismens orsak och verkan ur ett exploateringsperspektiv.