Ordets historia/ursprung

kväda, fornsvenska kvcepa, säga (i lagarna),ljuda, föredraga i rytmisk takt, sjunga,kväda = fornisländska kveÖa ds., gotiska språket qidan, säga,tala, fornsaxiska quethan, quedan, fornhögtyska quedan,ägs. cwedan (engelska qnoth, han sade); ettförr allmänt urgermanska vb för 'säga', vilkenbetyd, numera kvarlever blott i någrano. o. nyhögtiska dial. samt i engelska quoth he.Betyd, 'sjunga' har utvecklats ur den av'högtidligt o. rytmiskt framsäga'. Jfratt gotiska språket siggwan, sjunga, även betyder'läsa, föreläsa'. - Kausativbildning: germ.*kwaÖjan = fornisländska kveÖja, tilltala, hälsa= fornsaxiska queddian osv., jämför fornsvenska sbst.kvcepia, hälsning = fornisländska kvedja. - Besl.är fornisländska kviör m., dom = ägs. cwide, dom,testamente, F. ö. av omstridd o. ännudunkel härledning; jämför Liden Arm. Stud. s.68 f., Persson Indog. Wortf. södra 898. -Ordet synes atm. långt fram på 1600-t.fullt otvunget ha brukats liktydigt med'sjunga', liksom ännu i vissa nordligabygdemål. Det förekommer f. ö. utanbruklighets- eller betydelseinskränkning i1700-talets ordböcker o. hos Weste 1807;först hos Dalin 1850 översättes det med'dikta* o. framhålles dess arkaistiskaprägel (hos Lindfors 1824 hänvisas tillsjunga).

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Ibland kan korsordsfrågor och korsordssvar ge lite ledtrådar till hur man på ett annorlunda eller litet underfundigt sätt kan beskriva ett ord. Tyvärr så har vi inte hittat några för ordet kväda ännu.