kånka

(kånkade, kånkat, kånka, kånkar)

Vad betyder kånka?

1. bära med möda, släpa (på)
2. bära något tungt

Exempelmeningar som innehåller kånka

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• Vi skulle just kånka iväg med det när farfar kom.
• — Kan ni rlå icke » kånka mig ett enda ord af förlåtelse, Gabriella ?
• Nu är det bara att kånka och dra och svettas från morgon till sen eftermiddag.
• De kunde inte kånka runt på allt de köpt eller " samlat " in.
• Ja snackar för jämnan om krasch å bang, men de enda ja gör ä faktist å kånka isblock natten lång.
• För Leffe hade sin syrra att kånka på, så han hann sällan fram till bollen i tid.
• Det är otympligt att kånka runt stora glasrutor, som oftast sitter kvar i karmen.
• Inne i huset knyckte jag en råttfälla i skafferiet och släpade ut den på backen för att först i nästa omgång kånka ut broschen.
• För att slippa kånka runt på alla sprängämnena beslöt han sig för att gå ned i källaren i huset där han bodde.
• Att kånka på ett par skidor vid Slussens tunnelbanestation i rusningstid är inte att rekommendera.
• där hon kånka ' och bar på sin väntade beniga gaphals ,
• Eftersom Piotr inte ville kånka på den, rullade han fanan runt stången och ställde den i närmaste port.
• Jag menar, karln är ju ändå död och kan knappast gå omkring och kånka på ett fruntimmer.
• Att kånka på sandsäckar var nästa gren.