Vad betyder lunka? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

lunka

uttal: [ ²l'ung:kar ]

(lunkade, lunkat, lunka, lunkar)

Vad betyder lunka?

lunka verb
  1. springa el. gå tungt och långsamt
  2. gå i mycket långsam takt
Snabblänkar

Besläktade ord till lunka

    Lunka på engelska

    Synonymer till lunka

    För fler synonymer se synonymer till lunka

    Ordets historia/ursprung

    lunka, Bureus o. 1600?, 1650, O. v.Dalin osv. = norska lunka, ä. danska lunke;liksom svenska dial. länka avljudsform tilll i n k a.

    Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

    Korsordsledtrådar & korsordssvar

    Ibland kan korsordsfrågor och korsordssvar ge lite ledtrådar till hur man på ett annorlunda eller litet underfundigt sätt kan beskriva ett ord. Tyvärr så har vi inte hittat några för ordet lunka ännu.

    Exempelmeningar som innehåller lunka

    Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

    • Han lämnade Hullingens sydkust och började lunka uppför betesmarkerna på sluttningen.
    • Deltagarna börjarpröva att spela Lunka på, Bron till Avignon och Till Paris själva.
    • Michael : Lunka på ( ( spelar början på melodi på visan Lunka på där 35. intervallet ingår ) ) ( Michael : gemu1.
    • Vi låter hästarna lunka fram på långa tyglar.
    • Det fanns två barn med långa spön uppe i backen och de motade kor som var på väg att lunka ut ur bilden.
    • Det går inte bara att lunka på nu, säger Alf Svensson.
    • Och börja stabbigt lunka därifrån.
    • Och den svarta skuggan som var hundvarelsen reste sej vinglande och lunka iväg igen.
    • Sverige kunde lunka till omklädningsrummet med en 6-0-ledning.
    • Netta började lunka tillbaka samma väg som de kommit.
    • Han lät henne lunka på och använde töm och piska sparsamt.
    • Först då lunka han motvilligt iväg : örnen i en äldre mans kippande skor.
    • Dom hörde-såg hur den börja lunka ut mot grusvägen.
    • - Det var först då som det började gå riktigt fort och sedan lät jag Sanity lunka på där framme.
    • När han kom fram såg han björnen lunka bort mot kadavret.
    • Och tåget började lunka efter henne.
    • Hans vana vid ensamhet och ett disciplinerat, dovt arbetsamt liv hjälpte honom att lunka på.