Vad betyder måne? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

måne

uttal: [ ²m'å:ne ]

(månen, månar)

Vad betyder måne?

måne substantiv
  1. himlakropp som kretsar kring jorden och lyser om natten
  2. astronomi himlakropp som kretsar kring en planet eller en asteroid i ett planetsystem; "månen" i bestämd form avser vanligtvis jordens måne Luna
  3. kal del av hjässan omsluten av områden med tätare hårväxt; vanlig hos (äldre) män
Snabblänkar

Sammansättningar

  • månsken

Besläktade ord till måne

Måne på engelska

Synonymer till måne

För fler synonymer se synonymer till måne

Ordets historia/ursprung

måne, fornsvenska måne = fornisländska mani, da.maane, gotiska språket mena, fsax., fornhögtyska mdno(ty. mond med anslutning till formenför månad), ägs. måna (engelska moon);förr även 'månad' såsom ännu i vissasv. o. norska dial. Kan vara ensjälvständig a/i-stamsbildning (Falk-Torp m. fl.),men även fattas som urspr, identisktmed månad o. utvecklat ur detta ord(med äldre koiisonantisk böjning) ikasus, där p i slutljud bortföll iurger-mansk tid (se J. Schmidt KZ 26: 345,förf. Ark. 7: 165), jämför t. ex. fornisländska ne fe,brorson m. m., nyhögtiska neffe o. latin nepös,-ötis. le. stam *men-: sanskrit mös,måne, månad, grekiska men, månad (bådaav *mens), méné, måne, latin ménsis,månad; med mostsvarande bildningar i armen.,alban., kelt. o. slavo-balt. språk medendera eller båda betyd.; alltså ensam-indoeur. stam. Enl. allmänt antagandetill roten me, mäta, i sanskrit mä-mi(se mål 1) o. alltså syftande på månensom tidmätare, dvs. på månmånaden(o. 29 \/2 dygn), vilken hosindoeuropé-erna o. även senare låg till grund förtideräkningen (vid sidan av den utansamband härmed stående räkningenefter vintrar o. somrar): det senareuppträdande månåret synes icke ha va-rit känt under indoeuropeisk tid (enl.Rozwadowski föreligger här dock enannan grundåskådning; se referatet hosBerneker Etym. Wb. 2: 51). - Andragamla beteckningar för 'måne', t. ex.lat. /ana (se ljus) o. grekiska seléne (:selas, glans), kunna icke användas ibetyd, 'månad', vilket talar förriktigheten av den ovan angivna härledningen.- Ett annat nord. ord för 'måne' ärsv. dial., äldre nysvenska (1520 - 1730) tnngel, fornsvenska lungl,himlakropp = fornisländska tnngl, måne, gotiska språket tuggl,stjärna, fornsaxiska tnngal, fornhögtyska zungal, ägs.tnngol, ett samgermanskt ord av ovisstursprung. - I dial. dessutom dräng-,goss-, pig-, nattsol, jämför fornisländska nattsol.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt måne

Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller måne

Exempelmeningar som innehåller måne

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

  • Phobos - i en spiralbana kring Mars En relativt nyligen infångad måne är Mars innersta måne - Phobos.
  • Där köpte de en gul måne av papper.
  • Borta vid skogen, på andra sidan viken, steg en stor, gul måne upp på himlen.
  • Högst upp i bildens vänstra och högra hörn är en mörkgrå måne och en sol avbildade.
  • Solkorset med två ringar ( sol & måne ), födarefemten, “ Fader.
  • Men också ondskan finns där som en tistelsådd över åkrarna och en kosmisk makt som når upp till sol, måne och stjärnor.
  • De kravlade och tassade sina förstulna ärenden, kom inte långt och såg föga av sol och måne.
  • Den sista bron kommer att rasa bakom dig och de sista ljusen att slockna, följda av sol, måne och stjärnor ; men du måste gå vidare.
  • På himlen en gultrind måne.
  • Å växlarna di ska gå runt varje måne.