Vad betyder norm? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

norm

uttal: [ når:m ]

(normen, normer)


Vad betyder norm?

norm substantiv
  1. regel för handling och tänkande
  2. det som anses vara normalt; regel, rättesnöre, mönster
  3. matematik längd av en vektor; funktion på ett vektorrum som uppfyller villkoren:
  4. ‖v‖, där a tillhör den kropp är absolutbeloppet av a
exempel:
  • utarbeta centrala normer
  • fasta (etiska) normer
Snabblänkar

Synonymer till norm

För fler synonymer se synonymer till norm

Ordets historia/ursprung

norm, Schroderus 1635 = nyhögtiska (avmhty. norm(e) osv., av latin norma,vinkelmått, rättesnöre, norm; f. ö.omstritt ursp rung. Jfr a b n o r m, e n o r m.- Härtill: normal, som matem. term1744, f. ö. vanligt först under 1800-taletssenare hälft, ännu ej hos Weste 1807,men väl hos Dalin 1853 == ty., franska , avlat. normālis.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Exempelmeningar som innehåller norm

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

  • Den tysta kunskapen utgår från en gemensam norm där språk, kultur och intresse är bärare för den norm somfinns i Åre.
  • This provocation makes the heterosexual norm visible and forces representatives of the norm to deal with it !