Vad betyder och? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

och

uttal: [ å(k:) ]

Vad betyder och?

och konjuktion
  1. samt, såväl som
  2. samordnar språkliga enheter (ord, fraser, satsdelar och satser)
  3. samordnar verb som inte är underordnade
  4. kan inleda huvudsats som står i förbindelse med tidigare sats
  5. vardagligt syftar ibland i skrift på infinitivmärket å (att), som i obetonad form är homofont med och
exempel:
  • pojkar och flickor
  • jag vaknade och gick upp
Snabblänkar

Synonymer till och

För fler synonymer se synonymer till och

Ordets historia/ursprung

och (obetonat), konj., fornsvenska och, ok =no., danska og; jämför fornhögtyska auh i samma anv.;etymologiskt identiskt med adv. ock,också, även, fornsvenska ok (och) = fornisländska ok, no.,da. og; med i obetonad ställninguppkommet o av au, alltså = isl., gotiska språket auk,fsax. ôk, fornhögtyska ouh (ty. auch), angelsaxiska eller fornengelska éac;i gotiska språket 'men, ty, vidare, nämligen', i fsax.o. fornhögtyska jämte 'även' också 'men'. Vanl.tolkat som en stelnad kasusform till ettgerm. sbst. *auka-, ökning, tillägg (tillöka). Dock enl. somliga = grekiska aṽ-ge,vidare, åter, av aṽ, åter, en gång tillm. m. (= au- i latin aut, eller) +partikeln ge (jämför dig). — Stavningen ochbevarar minnet av ett forntida uttalmed ach-ljud. Den förekommer i äldretid även i adverbet. — Nsv. å, och, haruppkommit ur fornsvenska ogh, svagtonig formav ok (liksom talspr. ja, jag, av iaghav iak osv.). — Ock i betyd. 'också,även', som i riksspr. numeraväsentligen är ett skriftord, kvarlever i mångadial. (åg, å).

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Exempelmeningar som innehåller och

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.