Vad betyder ruska? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera
ruska
uttal: [ ²r'us:kar ]
(ruskade, ruskat, ruska, ruskar)
Vad betyder ruska?
ruska verb- häftigt skaka, rista
- avhuggen gren med mindre grenar med barr eller löv
exempel:
Snabblänkar- hon ruskade honom i armen men han sov vidare
- han ruskade på huvudet
Ordets historia/ursprung
ruska vb, som inträns, i bet37d.'skaka' Bib. 1541 (om träd; möjl. docktill rusk-, susa o. d., se Rusken), refl.t. ex 1634 = norska ruska ds., danska dial.ruske, riva upp med roten, fara omkring,jämför fornisländska ryskja, riva, lugga; besläktat med no.rijsja, fläka av, riva bort håret av. Omdäremot den under Rusken omtaladestammen rusk-, larma, är besläktad,synes osäkert; i vissa fall har väl dockpåverkan egt rum. Jfr följ.Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)
Korsordsledtrådar & korsordssvar
Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt ruska
Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller ruska
Exempelmeningar som innehåller ruska
Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.
- Dessa argument liknar idén om att det aldrig är fel att ruska om i gamla strukturer ( Persson i Fichtelius, 2007:71 ).
- Trots deras på ytan tillsynes olika utgångspunkter tyngs de båda under ett gemensamt ok de inte kan ruska av sig ( Hirdman 2001:84 ).
- Han försökte ruska på huvudet, men avstod och slöt plågad ögonen.
- - Vi får löv te å ruska liv i Ingenjörskan å ringa etter duktan.
- Ändå hade han svårt att ruska av sig.
- Om hon bara för en enda gångs skull ville ta itu med Celia, ruska om henne, lägga henne tvärsöver knät och ge henne en ordentlig omgång.
- Hon steg upp och kom häråt, som tänkte hon ta honom i håret och ruska honom på andra tankar.
- Och spelade upp någonting så sprittande, att många och Martin med dem måste rusa upp och ruska på de domnande lemmarna.
- Mamma fick lov att ta honom i örat åtskilliga gånger den sommaren och ruska liv i honom.
- De fick gärna ruska de också, gnälla på om barnrumpor, bara han lämnades i fred...
- Gunnar svarade inte, bara fortsatte att ruska på skallen.
- Han försökte ruska den, men stålet gav inte med sig och skakningarna gick över i hans egen kropp.