råga

Ordets historia/ursprung

råg, ett nordiskt-engelskt ord: fsv.rogher (-u-) = fornisländska rugr, danska rug, ags.ryge (engelska rye), av urgermanska *ruʓi-, varavmöjl. finska ruis (som dock kan varaett baltiskt lån); vid sidan avkonti-nentalgerm. *roggan- (germ. *ruʒn-): fsax.roggo (ty. roggen), fornhögtyska rokko osv.Snarast lån från baltiska språk, jämför litau.rugys, rågkorn (plur. rugial, råg) osv.= fornslaviska razl osv.; ävensom den kanskedock blott tillfälliga överensstämmelseni beteckningen för 'skördemånad': ägs.rugern ~ lettiska rndzu mehnesis, dvs.'rågmånad'. Den ägs. formen visar sig varaärvd från anglosaxarnas urhem påkontinenten. Namnet o. rågodlingen kunnaha förmedlats av de längst i österboende rugierna, vilkas namn kanske f. ö.betyder 'rågodlare' (Much, Hoops).Gemensam indoeur. beteckning för(vild)-råg saknas; för sädesslaget är en sådanotänkbar, då odlingen av råg synes hayngre anor, yngre än de övriganedärvda sädesslagen (de tidigaste fyndenfrån äldre järnåldern). - Ordet ansessom nämnt ingå i det urgermanska folknamnetRugii Tacitus, (H)ulmerugi, dvs.holm-rygier, Jordaries, o. det därmedsammanhängande Rngiland, råglandet,Ne-der-Österrike, mostsvarande fno. rygir o.Ro-galand, norska Ryfylke, samt kanske äveni önamnet Riigen (möjl. dock slaviskt).Som första led dessutom i det i Vgtl.o. Värmland vanliga ortn. Råglanda (jämförunder Vetlanda), ävensom i RåbergaS:t Lars Ögtl., av fornsvenska Roghbergha,Råg-tvet Dal., av fornsvenska Roghthvet (seTvet a)m. fl.; Rogberga Smal., fsv.Roghbergha (jämför familjen. Rogberg) uttalasmed slutet o. - Om möjligheten avatt i sin tur denna germ.-balt.-slav.ordgrupp för 'råg' sammanhänger meddet likbetydande irakiska briza (av*urugia) o. även med namnet på råg italrika östfinska o. turkiska språk seHoops Reallex. 3: 510 f. (med litter.).- Gentemot denna nordliga serie avrågnamn står latin secäle, som övergåtti de flesta romanska spr. ( franska seigleosv.); sannol. ävenledes lånord (ej tillsecäre, skära). - Från öster synes ocksåodlingen av havre o. hampa ha kommit;se d. o.råga, sbst., även: råge, t. ex. 1638:råga (nomin.), Stiernhielm (nomin. o.obl. kasus); snarast avljudsform till sv.dial. niga, liten hög, fornisländska hniga, hög,osv. (se rugge); knappast däremot,såsom också, med tvekan, antagits, lånfrån danska raage (med -g- av -k-) = isl.hroki, råga, norska roke (avljudsform tillruka o. rök 1), jämför äldre nysvenska (1520 - 1730) verb råka1586 (Vgtl.), råken(n), rågad, t. ex. 1567,o. finska lånordet hrnko, liten stack.Om förhållandet mellan dessa formermed -g- o. -k- ävensom om härledningeni övrigt se närmare under rök 1. -Härtill denomin. råga, verb

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt råga

• Bräddat
• fråga som kräver en liten utredning
• fråga som man brinner för
• fråga som rör formaliteter
• fråga som ställs till många personer
• fylla med råge
• helt irrelevant fråga
• Hörs för hand
• Kan den som svarar
• kunna bli aktuell
• kvinnosaken som politisk fråga
• nunatak
• Sökts
• uttrycka tvivel på

Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller råga

• allmän röstning om enskild fråga
• beskaffenhet i fråga om fasthet
• Efterfrågan
• Efterfrågan 5 bokstäver
• Enkätfråga
• Enkätfråga 4 bokstäver
• fråga med anknytning till ngt
• fråga som kräver en liten utredning
• fråga som man brinner för
• fråga som rör formaliteter
• fråga som ställs till många personer
• förbud mot att lämna kommunen ifråga
• förfråga sig hos
• grundform i fråga om komparation stor
• Helig sådan får inte ifrågasättas
• helt irrelevant fråga
• i fråga om annat
• i fråga om det
• i fråga om detta
• I fråga om tillstånd
• Kan en fråga vara 9 bokstäver
• kvinnosaken som politisk fråga
• omöjlig att ifrågasätta
• person som ifrågasätter etablerad historieskrivning
• som det här är fråga om
• som många efterfrågar
• ställa en fråga till
• Tillfrågar vänligt 3 bokstäver
• tillstånd i fråga om vind
• varför frågar du det?