Ordets historia/ursprung

skrymta = fornsvenska (en gång dock skrimta),förställa sig, dölja, hålla sig undan =no. skrymta, danska skr0mte;jämför 1587:skry-merijt skrymteri (felskrivning?); attsammanhålla med svenska dial., norska skrymta,spöka, gå igen (jämför sammabetyd.-ut-veckling under skrymsla), i norska även'mörkna' (liksom norska skrymsla), jämför ä.nsv. skrymt, skrömt, dunkel, mörker.Väl egentl.: vara eller bliva mörk el.dunkel, varifrån 1) vara eller ställa sig imörkret, i skymundan, 2) visa sig liksom iett dunkel, i en dimma, spöka, jämför ävenä. nsv. skrymmel, spökeri, 3) visa sigannorlunda än man är, skrymta. Jfr(de dock ej direkt besläktade) norska skrima,skymta fram som i en dimma, skrima,lysa svagt, fornisländska skrimsl, skräckbild, no.skrimsl, skymt, skrimsla, svagt sken,spökeri, ävensom fornisländska skråma, skina, no.skraama, bl. a. mörkna, svenska dial. skramla,spöka (se skrämma o. betyd.-analogierunder spöke). Till dessa ord med-z-hör väl fornsvenska skrimla, från vilket delvisskrymta kan utgå (liksom s krymp aav medellågtyska (1200 - 1500) schrimpen). Se förf. Ark. 14:154. Annorlunda Torp Etym. ordb. s.626. F. ö. utan säkra anknytningar. -Deverbativum: skrymt, skrj^mteri, t.ex-Spegel, i äldre nysvenska (1520 - 1730) även 'sken,förevändning' 1597, ävensom 'skumhet, dunkel',t. ex. 1620, i svenska dial. o. norska 'spöke,spökeri' = danska skromi, skrymteri.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller skrymta

• Oskrymtat