stön

(stönet, stön, stönen)

Vad betyder stön?

1. dovt och utdraget ljud av smärta
2. (långdraget) dovt ljud från någon som lider kroppsligen; suck

Exempelmeningar som innehåller stön

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• S som i svett och stön.
• Till slut släpper Majsan taget om tränset och slänger sig baklänges i gräset med ett ljudligt stön.
• Nu hördes en djup tung suck, som ett stön : han suckade för han var lika ensam som elak.
• Gubben sänkte ner handen med snuset och plirade veligt ; så kramade han ihop pulvret och makade in det under läpparna med grimaser och stön.
• Hamrar och släggor, svetsningslågor med fräsande ljud, visslingar, stön, dån.
• Ett allmänt skrik och stön fyllde salongen och minst fyra av dem kräktes genast.
• Det luktade varmt blod, luften genljöd av stön och hårda ord.
• Folkmassan ryggade tillbaka, klagorop, förbannelser, svordomar och skrik flöt samman till en gräslig kakafoni med visslingar, tjut och stön.
• Sedan lyfte Nicklas upp lillebror Kennet med ett stön och kramade honom.
• " Utan i Sag Harbor ", sade han med ett teatraliskt stön.
• Han steg ner från kvigan som stod längst in i ladugårdens halvdunkel med ett stön.
• Klockan började gå med ett stön som gick genom väggar och ben ; någon snyftade ; en annan skrattade ; men snart log de alla.