Vad betyder supinum? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

supinum

uttal: [ ²sup'i:num ]

(supinet, supiner)

Vad betyder supinum?

supinum substantivverbform som tillsammans med hjälpverbet "har" bildar tempus för förfluten tid (t ex "jag har sovit")
  1. lingvistik verbform som i svenska språket i kombination med böjningar av ha bildar perfekt och pluskvamperfekt.
Snabblänkar

Besläktade ord till supinum

    Supinum på engelska

    Synonymer till supinum

        Hittade inga synonymer till supinum...

      För fler synonymer se synonymer till supinum

      Ordets historia/ursprung

      supinum = ty., av latin supinum ds.,neutr. till adj. supinus, böjd bakåt,lutande m. m., avledning av sup- i super,sub (av sup liksom ab, av ap, jämför grek.(h)ypö); den grammatiska termensyftande därpå, att denna substantiviskaform av verbet liksom ställer sigutanför verbets råmärken.

      Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

      Korsordsledtrådar & korsordssvar

      Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt supinum

      Exempelmeningar som innehåller supinum

      Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

      • Kombinationen modalt hjälpverb + infinitiv är vanligare i materialet än temporalt hjälpverb + supinum ( se Tabell 33 ).
      • 2.4.2 Metod och resultat Icke-finita verb ( verb i infinitiv eller supinum ) är enkla att känna igen genom den morfosyntaktiska taggningen.