Vad betyder sväva? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

sväva

uttal: [ ²sv'ä:var ]

(svävade, svävat, sväva, svävar)


Vad betyder sväva?

sväva verbbildligt "vara obestämd"
  1. hänga i luften
  2. färdas i vakuum eller gas (normalt en atmosfär), oftast utan egen framdrivande kraft (jfr. flyga)
exempel:
  • ett svävande svar
Snabblänkar

Sammansättningar

  • svävfarkost

Besläktade ord till sväva

Sväva på engelska

Synonymer till sväva

För fler synonymer se synonymer till sväva

Ordets historia/ursprung

sväva, Prytz 1622 (rim: bäffuar), Lex.Linc. 1640, Spegel Gl. 1712, fornsvenska svcéva,= danska svceve; från medellågtyska (1200 - 1500) sweven, fornhögtyskaswebén (ty. schweben), av urgermanska *swibéni avljudsförh. till urgermanska st. v. *swlban(varom se svivel) o. dess kausativ no.sveiva III samt till fornhögtyska sweibön, sväva,nisl. sveifa detsamma I. - Ordet kan ej direktförbindas med äldre nysvenska (1520 - 1730) swefwa Bib. 1541(Luther: schweben; jämte ipf. sweffde),Schroderus Gom. (omswefwande),Spar-man 1642 osv. Formellt, men icke tillbetyd, motsvarar detta det nyss nämndano. sveiva; åtminstone delvis utgår detdock nog i stället från nyhögtiska schweifen (av*sweipan, se under svepa) o. harantagit v i st. f. f(f) i anslutning till sväva.Enl. Tamm Spr. o. st. 2: 221 har detsedermera, med ombildning även avvokalen, uppgått i det från Hy. lånadesväva, atm. i vissa bildl. betyd. ss.sväva ut, utsväva.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Exempelmeningar som innehåller sväva

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

  • Hela vindskammaren var full av gult sommarljus, man kunde se små fina dammkorn stå och sväva över mattan.
  • Det sög i maggropen på Felix men det var inte obehagligt utan bara härligt att sväva som en fågel högt över trädtopparna.
  • Det är helt osannolikt att den otympliga hästen kan sväva i luften på det viset.
  • Årorna ligger i en smal klippskreva snett ovanför den björken vi förtöjde båten i, sa Ditte utan att sväva på målet.
  • Polisbåten hade återigen passerat deras brygga på väg ut och Felix hade sett en helikopter sväva över Kråkön.
  • Det var en hisnande känsla att sväva över den som en rovfågel gjorde över sitt byte.
  • Användaren skulle då inte behöva sväva i ovisshet.
  • Snarare framstår passionen som ett tillstånd av att sväva i en drömlik skuggvärld där inte ens det livsnödvändiga att andas är nödvändigt.
  • s. 18 Vi behöver inte sväva i okunnighet om vilken riktning det rör sig om, för detta finns beskrivet i läroplanens värdegrund.
  • Men på 1900-talet kom den döende att sväva i ovisshet om hur det förhöll sig.
  • Den största delen av rutan upptasav en teckning av en flicka som verkar sväva ovanför maskrosorna påmarken, iakttagen av en hare och en uggla.
  • Därpå såg jag henne helt raskt gå ner mot sjön, sväva ut över vattnet och upplösas till en liten dimflik.
  • Samtidigt lär ingen normalkompetent läsare eller åskådare sväva i tvivelsmål om att det är detta som händer.
  • Han måste tydligen sväva över en enormt stor värld – kanske mycket större än jorden.