synd

Ordets historia/ursprung

synd = fsv., danska, isl.; i fornisländska äldre synd;på grund av den senare formen, möjl.dock med orätt, förklarat som ett germ.'sunjipo-, adj.-abstr. till urgermanska *sun(p)ia-,skyldig, sann (- gotiska språket sunjis, sann); i såfall bildat som t. ex. fr ej d, längd o. d.En substantivering av samma adj.,likaledes i betyd, 'skyldig', är urgermanska *sundl,gen it. *sun(d)iöz, mostsvarande dels (med -nj-9varav västgerm. -nn-) ägs. synn (eng.sin), formellt identiskt med gotiska språket sunja,sanning; o. dels (med bibehållet d) fsax.sundia, fornhögtyska sunt(é)a (ty. sunde) o.kanske åtminstone delvis också nord. synd,jämför näml. lapska lånordet suddu-, sundo,som enl. Wiklund Lule-lapp. Wb. södra 131utgår från urnordiska *sund(i)ö. Otänkbartär väl f. ö. ej, att formen synÖ berorpå analogi, i vilket fall det nord. ordetutan vidare kunde identifieras med devästgerm. eller rent av betraktas som ettgammalt lån från dessa Grundbetyd, igerm. *sun(p)ia- är 'varande* (jämför got.bisunjané, runtomkring, egentl, genit.plur.: 'av de runtom befintliga') = ie.*sntio- i sanskrit sdtya-, sann, till rotenes, vara; i avljudsförh. till latin sons,skyldig, insons, oskyldig, av urindoeuropeiska *sont- =germ. *sanp- i adj. sann (se närmared. o.): fornisländska sannr betyder både 'sann' o.'skyldig'. Betyd, 'skyldig* har utgåttfrån en pregnant betyd, av roten es, vara.Synd betyder alltså urspr, 'skuld', menuppträder blott i sin nuvarande betyd.,som ordet erhållit med kristendomen.I de nj^nord. språken ha dessutomtillkommit vissa för dessa karakteristiskaanvändningar, i uttr. det är synd om,motsv. danska det er synd for (no.-da. z),tycka synd om, mostsvarande no.-da. synessynd i (ej i da.), så synd det var (ida. i stället: hvor det var skade). -Härtill avledning gotiska språket sunjön, egentl.: talasant, varav: rättfärdiga sig = fornisländska sy nja,med den sekundära betyd.: neka, vägra,fsv. sy nia, vägra, svenska dial. sona, avsägasig, försumma, söla, samt sombergv.-term i t. ex. gruvan är sonad, om gruva,när inmutarens rätt är försuten, jämförGrufvestadgan 1884: 'Då grufanläggningblifvit sonad'. - Syndabock, 1683 (ibetyd, 'stor syndare' eller dyl.), Lind 1749= danska syndebuk, nyhögtiska sundenbock, egentl.:den bock på vilken Israels barn enl. 3Mos. 16: 9 lade sina synder. -Syndaflod, Phrygius 1620, förr även synd(e)-= danska syndflod, efter nyhögtiska sundflut, avmhty. siindenfluot, en tidig (1200-t.)folk-etymologisk ombildning av mhty.sint-fluot (ännu hos Luther sindflut), avfornhögtyska sinfluot. Till flod, flöde, o.prefixet sin- = isl., fornsvenska si-, utan avbrotto. d., i t. ex. fornsaxiska sinuwel, fornhögtyska sinawelosv. = fornisländska sivalr, fornsvenska slval, alldelesrund (jämför in = nord. f; se val 1), got.sinteins, daglig ( besläktat med sanskrit dina-,dag), svenska dial. siregna, ideligen regna,osv. = urindoeuropeiska *sem-, en, i t. ex. latin simplex(se simpel), med urindoeuropeiska -m > urgermanska -n islutljud; i avljudsförh. till sam-,samman. Annorlunda, men oantagligt WoodMod. Phil. 9: 8 (: *sind-9 flod = sanskr.sindhu-, jämför hindu). Gotiskan har isamma betyd, ett midjasweipains, tillm i d- o. sannol. besläktat med svepa; f. ö.ej fullt klart. - Syndapalt, 1760 osv.,till ä. sv., svenska dial. palti betyd, '(trasig)stackare' (se palta), jämför Swedberg 1692:'(Vi böra aflägga) . . gamla, stygga ochfuhla syndapaltor'.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt synd

• brott mot Guds vilja
• en stor översvämning
• katolsk tabbe
• orättfärdigt förvärvade pengar
• sammanslutning av intressenter
• samordning utan bindeord jag kom
• typisk svaghet eller ovana

Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller synd

• befriad från synd
• botgöring för begångna synder
• En av dödssynderna
• hjärtsyndrom
• Syndig stad
• tycka synd om
• Tycke synd om
• äldre än syndafloden
• Är ark och syndaflod
• Är syndig tanke