tjuv

Ordets historia/ursprung

tjuv, förr (liksom ännu värd. o. dial.)även tjijv t. ex. U. Hiärne 1685,ävensom lyv, t. ex. Columbus Ordesk.(tyf-wehand), 1683, Modée H. Smulgr. 1738,Ihre Dial.-lex. (plur. tyfvar), Sahlstedt1773 (med hänvisning till tjuf) =Vät-ömål. (Uppl.), Smal., Hall. m. fl. dial.,fsv. pifwer, pyuer = fornisländska pjöfr, danska ty v,got. pinbs, fornsaxiska thiof, fornhögtyska diob (ty.dieb), ägs. péof (engelska Ihief), av germ.*penfia-, jämför gotiska språket piubjö, nemligen; ettspeciellt urgermanska ord av oviss härkomst;raöjl., med Stokes IF 12: 192 f., besl.med iriska teol, tjuv (av *lenpl-)-, hos Fick34: 187 fört till roten i litauiska tnpéti, hukasig ned; andra förmodanden seFalk-Torp södra 1571. Gemensam ieur.beteckning för 'tjuv' saknas. Lat. har istället fur = grekiska phor, snarast till lat.fero osv., alltså: som bär bort. -Formen ty v beror väl på inflytande frånz-om-Ijudda ord såsom fornsvenska pyft, tjuvnad;formen tjyv kan i vissa fall hauppkommit genom sammansmältning av tjuv o.tyu, men har i vissa dial. säkertuppstått genom ljudlagsenlig utveckling. -Komma som en tjuv om natten,efter l Tess. 5: 2, 2 Petri 3: 10. - Tjuvpå ljuset, mostsvarande i danska, ty., wallon.(iarron) o. engelska I latin o. romanska spr.däremot ofta betecknat med ord för'svamp': latin fungns, franska champignon,spän. moco osv. - Om ordspr. småtjuvar osv. se under små. Tjuv-nad, G. I:s reg. 1555: tiuffnatt, till sbst.tjuv såsom möjl. f än a d till fä (jämför dockunder d. o.).

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt tjuv

• Fuffens
• för tidig start
• Har nog klåfingrar
• hålla ngt hemligt
• person som stjäl
• person som stjäl energi från andra
• tjuv som opererar i tunnelbana

Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller tjuv

• Brukar tjuvar 2 bokstäver
• inbrottstjuv 1934
• tjuv som opererar i tunnelbana
• Är ett tjuvnyp
• Är tjuvar