Vad betyder vackla? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera
vackla
uttal: [ ²v'ak:lar ]
(vacklade, vacklat, vackla, vacklar)
Vad betyder vackla?
vackla verbäven bildligt- vara nära att falla, svikta
- vara på väg att tappa balansen; ta extrasteg för att få tillbaka full balans
exempel:
Snabblänkar- en vacklande ekonomi
- bron vacklar
- han vacklade ut ur huset
Ordets historia/ursprung
vackla, 1636, Stiernhielm Herc. - da.vakle, från nyhögtiska wackeln, Z-avledn. avmhty. wacken = vagga 1.Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)
Korsordsledtrådar & korsordssvar
Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt vackla
Exempelmeningar som innehåller vackla
Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.
- 17 politiska systemet.51 Under 300-talet f.Kr. började dock den atenska demokratin vackla.
- Och när jag såg upp tyckte jag att väggarna begynte vackla.
- När SED:s legitimitet väl hade börjat vackla förvandlades folket till politiska aktörer med kraft att störta ett förtryckande system.
- Studenterna står här mitt i en språkförändring och bruket kan vackla hos den enskilda studenten.
- Men också i detta utmattade tillstånd fick dem deras passionerade tro på Shardiks ödesbestämmelse att vackla, att ragla, att linka vidare.
- Ty han visste att han behövde bara få höra ett enda litet oskyldigt men olämpligt omdöme, så skulle hela bygget vackla för honom.
- Och han reagerade nu faktiskt och tog sig mödosamt upp på fötterna och började vackla framåt stödd av dem.
- Det var då jag också började vackla.
- Bilden fick honom att vackla och förlora medvetandet, fastän han visste att han fortsatte att gå.
- Snart börjar de väl vackla.
- Så om jag börjar vackla, så rasar kanske alltihopa samman.
- Alexanders krigare var för uttröttade att bekymra sig om annat än vackla bort och sjunka ner var som helst på marken.
- Det bräckliga korthus som kallas förtroende började vackla.
- Sen sköt Wilson och braket bedövade Macomber och han såg buffeln vackla.