Vad betyder vana? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

vana

uttal: [ ²v'a:na ]

(vanan, vanor)


Vad betyder vana?

vana substantiv
  1. beteende som alltid upprepas
  2. handling som utförs regelbundet, i vissa fall nästan rituellt
exempel:
  • en dålig vana
  • mångårig vana att undervisa
Snabblänkar

Synonymer till vana

För fler synonymer se synonymer till vana

Ordets historia/ursprung

vana, Sahlstedt 1773, oblik kasus tillä. nsv. väne, ännu Lind 1749 = sv.dial., av fsv., fornisländska vani m. = danska väne;abstr. till adj. van, bildat som t. ex.fsv.pnnge = tunga 3, vande = våndaosv. - Parallellbildning: germ.*wani-pan- = fornisländska vandi, jämför medellågtyska (1200 - 1500) gewonte;bildat som fornisländska fjpldi, mängd (ifjol-,mycket).

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Exempelmeningar som innehåller vana

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

  • Tidigare forskning ( se till exempel Örnberg Berglund 2009 ) visar att vana användare oftare växlar verksamhet än mindre vana.
  • Jag talade om för dem att människorna här är vana vid tystnad, och vana vid att sköta sig själva.
  • – Nu får man inte ta några symptom för lindrigt, trots att många aktiva är vana att pressa sin kropp och är vana att träna med smärta.
  • En del barn är vana att äta smör och en del är vana att äta lättmargarin.
  • De är oftast inte vana vid att få hjälp av myndigheter på det här sättet.
  • Lördagsgodis är en bra vana.