Ordets historia/ursprung

vrensk, i dial. även vrinsk o. som sbst.:hingst, fornsvenska vrensker ('vrenska hesta') -no. (v)rinsk, brunstig, danska vrinsk, fsax.wrênisc, fornhögtyska reinisc. Härtill verbvrenskas, fornsvenska vrenskas = danska vrinske, mlty.wrenschen, wrinschen. — Utan avledn.sk: angelsaxiska eller fornengelska wrǽne, brunstig (av germ.*wrainia-), fornsaxiska wrênio, hingst, fornhögtyska reinno,isl. reini, fornsvenska vrēn detsamma (med adj.-böjningack. sg. vrēnan ÖGL). — Grundverb:sv. dial. vrīna st. vb, gnägga, grymta,vina, norska (v)rīna; jämte det svagt böjdasv. dial., fsv., norska vrēna (av *wrain-). —Av somliga fört till urindoeuropeiska roten u̯ri, vrida,alltså 'vränga läpparna' eller dyl., o. i såfall möjl. avlägset besläktat med sanskr.vrīḍyati, blir förlägen, blyges, o. lat.rīdēre, skratta (av *u̯rizd-). Säkerligendock i stället av en ljudhärmanderot, parallellbildning till vina, som harbetyd, 'gnägga' i svenska dial., o. av sammaslag som de under gnägga o. vigraanförda orden, latin hinnīre osv. — Fsax.wrênio osv. sammanblandas stundommed fornsaxiska o. fornhögtyska wrennio, hingst, avgerm. *wranjan- (jämför vulg.-lat. warannio,ital. guaragno), vilka Holthausen IF35: 132 f. förbinder med grekiska raínō,fuktar, bestänker, alltså egentl.:beskällare, avlare; jämför till betyd, under orreo. oxe.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Ibland kan korsordsfrågor och korsordssvar ge lite ledtrådar till hur man på ett annorlunda eller litet underfundigt sätt kan beskriva ett ord. Tyvärr så har vi inte hittat några för ordet vrensk ännu.