väder

Ordets historia/ursprung

väder, iä.nsv.(o. ännu islutetav 1700-t.)ofta, där yngre nsv. har vind, fornsvenska vceper n.,vind, väder, luft, väder (i inälvorna),väderkorn, väderlek = fornisländska veÖr, danska vejr,fsax. wedar, fornhögtyska wetar (ty. welter), ägs.weder (engelska weather), av germ.*weÖra-i avljudsförh. till fornslaviska vetru, luft, vind,litau. vétra, oväder, storm (båda av ie.*uetr-); ytterst till urindoeuropeiska roten ne, blåsa,antingen med r-suffix till uet i iriska -fethim,blåser, eller direkt till roten ne, i så fallsnarast med suff. -tr- eller möjl.-dhr-(motsv. fornslaviska vedro, klart väder); alltsåväl egentl.: (upprörd) luft. Till rotenne, blåsa o. d., höra även vaja, vinge,vind l m. fl., jämför även vittra 1. - Io gj o r t v ä d e r, i t. ex. l ö p a eller springaeller vara ute i o. v., dvs. i otid o. d.,motsv. i ä. danska, jämför fornsvenska thceth dughirey ät sighla i vgiorth wädhir, säkerl.till göra i betyd, 'använda magiskamedel, trolla o. d.' (jämför svenska förgöra), alltsåegentl, om vind eller väder, som ickegjorts lämplig genom dylika medel; jämföruttr. göra vind eller t. ex. sägnen omErik Väderhatt o. se Sdw. underogior-per. - Tala eller prata i vädret, jämförBib. 1541: j talen i wädhret' (l Gör.14: 9; Luther: 'ihr werdet in den Windreden'); jämför även franska parler en Vair osv.i vissa dial. även z" vinn och vår. -Väderbiten, Serenius 1734 - da.vejr-bidl. Eng. weather-beaten hör däremottill beat, slå (varom under bantas teno. b öst a). - Väderflöjel, mostsvarande da.vejrfl0j, se flöjeller - Väderhane, nunästan blott om en flyktig o. opålitligperson, P. Erici 1582, egentl.: tupp somvisar vindens riktning = danska vejrhane,efter nyhögtiska wetterhahn, jämför eng.weather-cock (även i bildl. betyd.); jämför ävenä. nsv. vädertupp i bildlig betyd.,Trie-wald, ävensom äldre nysvenska (1520 - 1730) väderhöns; medsamma betyd.-utveckling som i väder-,vindflöjeller - Väderkorn, fsv.vce-dherkorn = norska vedrkorn; tänkt såsomett korn i nosen eller näsan. -Väderkvarn, fornsvenska vcedherkvcern, mostsvarande da.vejr-o. vindm0lle, nyhögtiska windmuhle osv.Väderkvarnar omnämnas på urgermanska områdeåtminstone 833 (i en anglosax. urkund).- Väderlek, fornsvenska vcedherléker (god)vind, (gott) väder, väderlek = isl.veÖr-leikr, danska vejrlig; se närmare lek o.-lek. Det motsvar. mht. weterleichbetyder 'blixt' o. har i ä. ty.folketymo-logiskt ombildats till wetterleucht, vartillty. wetterleuchten, blixtra. -Väderstreck, Möller 1755, jämför ColumbusOrdesk.: w åder stråk; egentl, om vart o.ett av de streck som tänkas avdelahorisonten för en ort i vissa lika stora delar,särsk. om de fyra huvudväderstrecken.Till väder i betyd, 'luft', alltså tillinnebörden egentl. = luftstreck,klimat, nyhögtiska luftstrich. Betyd, 'luft' ingåräven i äldre nysvenska (1520 - 1730) väderrör, luftrör, o.väderådra (t. ex. Var. rer. 1538), pulsåder,jämför nyhögtiska luftader (i anslutning till denäldre uppfattningen att pulsådrorna voreluftförande; jämför svenska artär 1728 osv.,grek. arteria, som förr härleddes frånaér,' luft). - Ett dialektiskt ord för'väderlek' är vä(de)råtta, även (medspeciell dial. ljudutveckling) -akt =isl. vedråtta, norska vedraatta (-[h]aatt,-?tt\ även: väderstreck o. d.; möjl. tillsv. dial. hatt n., beskaffenhet = no.haatt, fornisländska håttr (av urgermanska *hahtu-, jämförsanskr. cakti-, förmåga, se f. ö. derot-besl. behaga, höger osv.); knappastdäremot till ätt l (i fornisländska även ätt), däräven betyd, 'väderstreck' uppträder.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt väder

• atmosfäriskt tillstånd
• fenomens tillstånd
• flatulens
• fåken
• Visar solar 16 bokstäver

Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller väder

• går i blåsväder
• Havs och väderfenomen med niño 2 bokstäver
• Väder som hörs
• väderleksdel