vädur

Ordets historia/ursprung

vädur, Tiällman 1696: vädur (så iSyd-skåne som läsuttal), Bib. 1541: vädrarplur., i dial. även vär(e) (jämför tillIjudut-veckl. lur), fornsvenska vcepur = fornisländska vedr, da.vced(d)er, gotiska språket wiprus (lamm, i sa isttviprus gups Joh. 1: 29), fornsaxiska wethar,fornhögtyska ividar (ty. widder), ägs. w eder (eng.wether), alltså en samgerm. beteckning,av urgermanska *wepura- (o. med sekundärzz-stamsböjning *wepru-)9 egentl.:ett-åring, till urindoeuropeiska *uet-, år, i grekiska étos, år,lat. velus (genit. -eris), gammal,väl egentl,sbst. med betyd, 'ålder av ett år' (jämförveteran, veterinär), osv., vartill ävensanskr. valsa-, kalv, nötkreatur, ett årsgammalt djur, grekiska (eol.) étalon, års-gammalt husdjur, osv.; se f. ö. underf j or (o. år). Alltså med sammabetyd.-utveckling som hos svenska dial. gimmer,ung tacka (se under det obesl. gumse,o. horsgök slutet), eller de under vinteranförda djurnamnen, fornisländska vetrungr osv.- Från fm.-ugr. spr. ha finska vuosi, år,ostjak. öt osv. anförts såsom möjl. besl.med urindoeuropeiska uet- o. jämte ett större antalandra överensstämmelser visande hänpå ursläktskap med denna språkstam;jämför under mjöd, val 3, vatten. - Ordetvädur förekommer i riksspr. i sht ihögre stil; i dial. (vanl. under formenvär[e]) tillhör det huvudsakligen Götal.(o. Gotl.). I riksspr. uppträder annarsbagge (vilket i dial., liksom fem. bägga,har särskilt gamla anor o. fast fot iÖgtl.) o., i sht i mell. o. norra Sv.,gumse (liksom i vissa mostsvarande dial.); åsomliga håll betecknar bagge osnöpt o.gumse snöpt vädur. För 'snöpt gumse'förekommer i riksspr. även lånordeth a m m el (se d. o.). - En för Dalsl.,Vrml., Dalarna o. Finnl. (även i Vgtl., Nkeo. Norrl.) karakteristisk beteckning ärbäs(s)e, bildat till bä, såsom norrl. bakre,no. bekre, fornisländska bekri, vädur, hör till sv.dial. bäkra, norska bekra, bräka. - För'snöpt vädur' brukas i ett stort antalgötalandsdial. bete (bede) eller gällbete -da. dial. bede, till danska verb bede, b0de,kastrera, efter Hy. böten i samma betyd.,egentl.: läka, till bot o. etymologiskt= verb bota. Jfr lånordet ha m m elmed samma grundbetyd.; ävensom ty.schöps detsamma från slav. spr.: tjeck, skopecosv., till skopili, kastrera. - I fornisländska finnsdessutom hru.tr, osnöpt vädur, egentl.:försedd med horn, o. avljudsbildningtill hjort (av *herut-); se d. o.; ävensom tilln. fornisländska Hrutr = forndanska Ruter (t. ex.å Vordingborgsstenen). - För attbeteckna 'osnöpt vädur' användes i månganynord. dial. sammans, med runn- (tillränna; jämför svenska dial. rdn(n)e, fargalt,under det dock ej besläktade örn e);t. ex. svenska dial. runnbagge, -bäss, -vare;jämför även svenska dial. runte, vädur. - Omengelska ram o. mostsvarande västgerm. ord för'vädur' se ram 3 slutet. - Om sammans,v är e tor n, Rhamnus cathartica, se d. o.- Vädur, som beteckning för en stjärn-bild o. ett av djurkretsens tecken, Luth.1584, ytterst efter latin aries osv. -Dessutom betyder ordet i sv., danska o. ty.'murbräcka', 'ramm' o. förekommer iandra tekn. användning alldeles som urspr,likbetyd, ram m; se närmare d. o. o. ifråga om djurnamn i liknande överfördabetyd, även under bock, kran.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt vädur

• bagge i zodiaken
• ett gammalt blåsinstrument