vägnar

Ordets historia/ursprung

vägnar i uttr. (p)å någons vägnar,med sekundärt tillkommet r, t. ex.Schroderus 1635 (i betyd, 'beträffande'),Stiernhielm osv.; under 1500-t. o. i regel förrahälften av 1600-t. väg(h)na (enstakaäven senare, t. ex. Swedberg, jämför gamlabibelövers.: på trones wägna 2 Gör.1: 24), fornsvenska a (eller af, i) . . vceghna =senisl. d(af) . . vegna, danska vegne i paaens vegne, efter medellågtyska (1200 - 1500) van enes wegene= ff ris. fan . . wegena; ombildat avmlty. van . . wegen = nyhögtiska (von) wegen,av dat. plur. till weg - väg. - Engammal plural genitivform till vägingår däremot i fornsvenska v&ghna, t. ex. aldrav., på alla sidor m. m., dial. alla väjna= fornisländska allra vegna, danska allevegne, mlty.allerwegene; jämför medellågtyska (1200 - 1500) allewege, alltid,ägs. ealne weg (engelska ahvags). - Ett förrvanligt uttryck var även vida vägnar,långa vägar, t. ex. Swedberg 1690: 'sprid-des wida wegna'; sedermeraförstärkande t. ex. 1728: 'wida wägnar olikt',Geijer: 'Förtjensten deraf var vidavägnar mera hans'; ännu i finnl. framförsuperi, (o. kompar.), t. ex. Gygnseus1848 (i båda dessa ställningar), Elmgren1885, Sederholm 1893.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller vägnar

• å ämbetets vägnar