Vad betyder värld? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

värld

uttal: [ vä:r_d ]

(världen, världar)


Vad betyder värld?

värld substantiv
  1. område där något existerar, verksamhetsområde
exempel:
  • den akademiska världen
  • världen under havsytan
värld
  1. en stor plats som vanligtvis innehåller allt som "finns" (även fiktiva världar existerar)
Snabblänkar

Synonymer till värld

      Hittade inga synonymer till värld...

    För fler synonymer se synonymer till värld

    Ordets historia/ursprung

    värld, fornsvenska vcerld, vcerild, -a/d, -uld,f. o. n., människoålder, värld(en),människorna = fornisländska verpld ds., danska Verden(egentl, best. f.), fornsaxiska werold, fornhögtyskaweralt (ty. welt), ägs. weorold, avur-nord. *wera-aldö, meddeklinationsväx-ling av -aldi-, till fornisländska verr, man, got.wair osv. (se varulv o. Vä ren d) o.fsv. *ald, tidsålder m. m., i alda opal,gammal släktjord, o. Rökstensinskr.al-dam dat. plur., släktled (800-t.) = isl.old, tidsålder, mänsklighet, i plur.:människor, norska old, mängd, ä. danska old, tid,forntid, gotiska språket aids, tiderymd, livstid, fsax.oldi plur., människor, ägs. ield,tiderymd, livstid, ålder m. m., plur. ielde,människor, av urgermanska *atåi- (urnord.,med dekl.-växling, *aldö), vbalabstr. på(ie.) -ti till urgermanska *alan, föda (se f. ö.aldrig, a l s t e r, å l d e r, ä l s k a). Världbetyder alltså egentl, 'människoålder';jämför till betyd, van Helten ZfdW 10: 193ävensom latin s&culum (se sekel).Liksom himmel o. helvete ettuteslutande germanskt ord. Betyd,'världsallt, universum' är i de urgermanska spr.jämförelsevis ung (dock redan i yngre fsv.)o. beror på inverkan från antiken, därdenna betyd, redan hos de gamlegrekiska filosoferna uppträder hos kosmos,egentl.: (världs)ordning (jämförkosmopolit), varav bl. a. även betyd, 'prydnad'(se kosmetik), vilken betyd, ocksåfinnes hos latin mundus, värld (fra,monde). l religiös användning ofta i etiskbetyd., om den 'syndiga världen' (imotsats till Gud); jämför världens furste (dennawerldenes förste Joh. 14: 30), efter lat.princeps mundi, grekiska tou kösmoutou-tou drkhön. - Uttr. ss. den lärdavärlden, fantasiens värld kommanärmast från nyhögtiska - H al v var l d, motsv.i danska o. ty., efter franska demimonde. -Stora världen, mostsvarande i danska o. ty.,efter franska le grand monde. - Till världi betyd, 'jorden' hör världsdel,Wallerius Tank. om verld. 1776, efter ty.weltteil 1725; däremot Ehrenadler 1723:fyra Wärldenes delar. - Världsallt (e t),1799 i övers, från ty.: 'idéen om etVerldsalt', Atterbom Phosph. 1810; Journ.f. litt. 1812: werldsalltet, substantiveringtill -all, efter nyhögtiska weltall t. ex. Wielandosv., av ä. weltenall, jämför latin universumtill adj. universus. - Världsborgare,i betyd, 'kosmopolit' Stenhammar 1798(om Kellgren), Geijer 1811, Ling 1820osv.; i allmännare betyd. Hasselroth1794 i övers, av Gampe (om ett barnsinträde i världen) osv.; efter ty.welt-burger (redan 1669, men modeord undersenare hälften av 1700-t., bl. a. hosWieland); övers, av grekiska kosmopolites(se kosmopolit). - Världsman, imodern betyd. Grubbe 1831:'verldsman-nens förbindliga ton och belefvenhet'(ej hos Weste 1807; men däremot isamma betyd, verldsmenniskja); efterty. weltmann, franska homme du monde.Tidigare (o. delvis också något senare)i andra anv.: hos O. Petri 'lekman';1794 om Chesterfield o. av G. Th. Järta1837 om Gustaf II Adolf ('den ädlasteverldsman'); f. ö. också brukat avThorild i liknande betyd. - lä. nsv.förekommer ett världsling (-e-), Swedberg,Rydelius, i betyd, 'världslig sinnadmänniska', bildat till världslig sombrottsling till brottslig, enslingtill enslig. - Ett gammalt urgermanska ordför 'världen' = 'den bebodda jorden'föreligger i det mytol. M i dg år d (isl.MiÖgardr, gotiska språket midjungards osv.); tillm i d-, i mitten befintlig. - I betyd,'värld, mänsklighet' har gotiska språket i ställetmanaséps, till stammen i man o. f. ö.liksom latin sceculum utgående från ie.roten se(i) i verb så; o. vidare fairhvus =ägs. /eor/?, liv, fornhögtyska ferah, fornisländska //pr; medavledn. fornisländska firar, män (poet.), fornsaxiska midfirihun, fornhögtyska mit firahim, ägs. firas.

    Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

    Exempelmeningar som innehåller värld

    Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

    • Det finns bara en värld, men det är en värld som vi erfar, en värld som vi lever i, en värld som är vår ( Marton & Booth 2000, s. 30 ).
    • Det finns bara en värld, men det är en värld som vi erfar, en värld som vi lever i, en värld som är vår ( Marton & Booth 2000, s. 30 ).
    • Det finns bara en värld, men det är en värld som vi erfar, en värld som vi lever i, en värld som är vår ( Marton & amp ; Booth 2000, s. 30 ).
    • Det finns bara en värld, men det är en värld som vi erfar, en värld som vi lever i, en värld som är vår ( Marton & Booth 2000, s. 30 ).
    • Det är liturgins värld i mötet med bibeltextens värld som styr vilken teologisk värld som predikanten ska utgå ifrån i predikan, enligt Jones.
    • Värld 1 känna sanningen och Värld 2 förändra sanningen och Värld 3 vara sann, s 74.