Vad betyder ära? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

ära

uttal: [ ²'ä:rar ]

(ärade, ärat, ära, ärar)


Vad betyder ära?

ära substantiv
  1. berömmelse, heder
exempel:
  • ta äran åt sig
  • det gick hans ära förnär att bli utskrattad
ära
  1. heder, berömmelse, stolthet
Snabblänkar

Synonymer till ära

För fler synonymer se synonymer till ära

Ordets historia/ursprung

ära, sbst., fornsvenska cera, även: aktning,välvilja = sen fornisländska (kra, danska cere, frånmlty. ére, även: äktenskap, av fornsaxiska era,nåd, ära, gåva = fornhögtyska era (ty. ehre),ägs. dr, ära, välgerning, skonsamhet,lycka, fornisländska Eir, läkekonstens gudinna, avgerm. *aizö-. En inhemsk utvecklingav denna grundform hade givit *éra.Härtill verb ära, fornsvenska céra, danska cere, frånmlty. éren, av fornsaxiska er ön = fornhögtyska érön, erén(ty. ehren), ägs. arian, i fornhögtyska o. ägs. även:begåva, fornisländska eira, skona; av urgermanska *aizön,*aizian; med dentalutvidgning i got.ai-stan, ha försyn för, akta, o. grekiska aidomai,blyges, har försyn för, av urindoeuropeiska *aizd-9*aisd-; däremot knappast, såsom ocksåantagits, i latin aestnmäre, taxera,värdera, akta (varav franska estimer, sv.estimera, nu blott värd., dial. exmera),som i stället snarast ytterst hör till aes,malm (se arg o. Walde2). - Med avs.på medellågtyska (1200 - 1500) e > nord. ce jämför lära; sannol.beroende på öppet uttal av medellågtyska (1200 - 1500) e förer (se Seip 2: 86). - Betyd, 'begåva'uppträder i förära (jämför yngre fornsvenska forcering)--da. forcere, från medellågtyska (1200 - 1500) voréren, hedra,särsk. med gåvor, mostsvarande nyhögtiska verehren.I denna betyd, urspr, med prepos. med.I den äldre betyd, 'hedra' t. ex. Sir.bok 1561: 'Wijsheten . . förährar themsom henne vnfå'. - Ordet hade förren vidsträcktare användning än nu,då det ofta ersattes av heder, t. ex. ibetyd, 'redlighet, hederskänsla,rättskänsla' o. d.; kvar i t. ex. en äransman, en man av ära (jämför hedersman),bo långt från all ära ochredlighet; jämför även i bedyranden t. ex. påheder och ära, på ära och tro (detsenare vanligt redan i fsv.). - Ära densom ära bör, dvs. ära (heder) åt densom ära tillkommer; efter nyhögtiska ehre, demehre gebiihrt, efter Rom. br. 13: 7 (igamla o. nya svenska bibelövers, i ställetheder). Sedermera ofta genommissförstånd utb)7tts mot äras bör. - Äranär det vackraste trädet i skogen,från mostsvarande uttr. i danska (ceren osv.); egentl,ordlek på ett gammalt ord för 'lönn',da. cer (eller ceretrce), besläktat med nyhögtiska ahorn,lat. acer osv. (se lönn). Jfr norska jämnen er eit godt gräs, där javne betyderbåde '(växten) Lycopodium' o.'rättframhet' o. d. - Den vid en mängdsituationer (lyckönskningar, avsked osv.)använda hövlighetsfrasen ha (den) äranatt . . är en översättning av nyhögtiska die ehrehaben. - Ärbar, förr, t. ex. 1600:ärofull, hederlig, bl. a. som attribut tillbondeståndet (t. ex. 1723, liksom i ä.sv. ärlig, hederlig, varom nedan); numed starkt specialiserad betyd., omkvinnor: en ärbar kvinna, ärbart uppförande= danska cerbar, från nyhögtiska ehrbar, av mhty.érbcere = medellågtyska (1200 - 1500) érbdr (ärevördig o. d.);egentl.: som är förenligt med eller uppförsig enligt ärans eller hederns fordringar,se bar 3. - Äreboren (nu f) = fda.cerebaaren. Tidigast (liksom i ä. da.)antagl. om adelsmän; men har sannol.varit sällsynt. Under 1600-t.:s senareo. 1700-t.:s förra hälft ofta somhedersepitet till ämbetsmän, fil. magistrar o.förnämligare borgare; senare, in på1800-t., även till mindre hantverkarebland städernas borgare; dock alltidåtföljt av andra efter förhållandenaavpassade attribut, t. ex. 'äreborne,lag-farne och höglärde' 1670 till en jurisprofessor, 'äreborne, välvise ochhögaktade' till en borgmästare; Växiö 1785:'Mästaren Borgaren och skomakarenÄreborne och konsterfarne G. F. S w.'1775 befordrades av Collegium medicumapotekarna från 'äreborne ochkonsterfarne' till 'högachtade'. - Ärlig, i ä.nsv. (15- o. 1600-t.): ansedd, aktad,hedervärd; förnämlig, hederlig; ärbarm. m., t. ex. Bib. 1541, Sal. Ordspr. 16:31: 'Grå håår äro en ährlig krona' (gamlabibelövers.: 'en hederskrona', nya: 'Enärekrona'), gamla bibelövers., l Tim.3: 11: 'deras hustrur . . skola ock ärligavara (dvs. ärbara)', fornsvenska cerligh(er) (-llker,-likiri), ärad, ansedd, berömd, ärevördig,ärofull, härlig, hedersam (jämför västg.ärak-tig i denna betyd.), ärbar m. m. = da.cerlig, ärlig, förr bl. a. även: ärbar, frånty.: medellågtyska (1200 - 1500) érlich, nyhögtiska ehrlich i ungef.samma betyd., i nhty.: ärlig, redlig.Förr i svenskan även som hederstitel,först (redan i fsv.) använt om riddareo. adelsmän (på 1600-t. allmänt ersattav välboren), sedan om borgerligapersoner, o. långt in på 1800-t. (t. ex. iadresser) om allmogemän, hantverkare(på landet) o. soldater, t. ex. 'Ärlige ochförståndige dannemannen N. N.' o. d.Betyd.-utvecklingen i ärlig är analogmed den i hederlig, urspr.: hedrad,aktad, o. latin honeslns (till honor, heder,ära). - Äregirig, fornsvenska cerogirugher,liksom danska cergerrig från ty.: mlty.éren-girich, nyhögtiska ehrgierig (jämte ehrgeizig),till gir ig i betyd, 'begärlig'. -Ärevördig, se under vördig. Jfr yngre fsv.:cervcerdogho (för -e) kere herre, till SvanteSture. - Betr. växlingen are- o.äro-i sammans., t. ex. ärelös (fsv. céro-) o.ärofull jämför under S3^ssla. - I ställetför ärelystnad användes under 1700-t.o. 1800-t.:s första hälft mycket oftaårelust. - En gammal sammans, härtill ärhusära i betyd, 'hustru', Bib. 1541,Psalt. 68: 13, i gamla bibelövers.:'hus-äraii utskifter rofwet'; efter Luther s.st.: hausehre; sedermera icke sällan iUtter., t. ex. Palmblad, Knorring, Heden-stjerna (i nyare tid i regel medskämtsam anstrykning); förr (atm. 1600- o.början av 1700-t.) i officiell stil (vidlikpretdikningar o. d.), t. ex. 1656:'Gund-borgh . . . , Wyrdiges och Wällärdes HerA. H. F. . . Fordom KiärelskeligeHuus-ähra och Hustro'. Egentl, beroende påfelaktig övers, av ett hebr. newåi bdjitmed betyd, 'husets beboerska', somförväxlats med ett nawdt bdjit.- Inhemsktnordiska uttr. för 'ära': heder (nu mednågot avvikande betyd.) o. fornisländska vegr, bådamed grundbetyd, 'glans, klarhet', jämfört. ex. ägs. hddor, klarhet (se närmareheder), o. fornhögtyska wähi, strålande, skön( fornfranska gai ;> engelska gay, glad, med sammabetyd.-utveckling som i glad). Se ävenunder *söma.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Exempelmeningar som innehåller ära

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

  • Ära, berömmelse och pengar står på spel.
  • Tanken är att staten inte ska blanda sig i när enskilda tar heder och ära av varandra.
  • 34-årige Henry, som har en staty rest till sin ära utanför Arsenals hemmaarena, har gjort 175 mål på 254 ligamatcher för Londonklubben.
  • – Det vore en ära.
  • Entreprenör i all ära, men man behöver snoka och se : vad behöver marknaden egentligen ?
  • – Det är en stor ära att jag har lyckats göra så många mål och vara i en så stor klubb så länge, säger Ekberg till SVT Sport.
  • De skulle bemöda sig om sin ära.
  • Stämningen och supporterkulturen i all ära.
  • – Det är en ära att komma till Pittsburgh, säger Hextall till klubbens hemsida.
  • ingen människa tillkommer ära, utan gud allena.
  • Soldanser och böner i all ära.