öster

Ordets historia/ursprung

öster, adv. = fornsvenska (öster, i eller åt, motö., österut) = fornisländska austr, danska øst, ä. da.även øster-, fornsaxiska ôstar, medellågtyska (1200 - 1500) ôst (ty.ost, sbst, jämför svenska ost 1), fornhögtyska ôstar, ags.éast (engelska east); från urgermanska spr.: franskaest; av urgermanska *austra- o. *austa-, bildatsom norr osv., till ieur. roten aus, au̯es,lysa (~ us) i latin aurōra (av *ausōsā;se Aurora), morgonrodnad, auster,sydvind, austrālis, södra (jämför världsdelsn.Australien), grekiska (hom.) ēṓs (av*ausōs), morgonrodnad, aúrion, i morgon,sanskr. uṣāḥ, morgonljus (även namnpå en morgongudinna), usrá-,rödaktig, östlig, litauiska auszrà, morgonrodnad,aũszta, det dagas, fbulg. za ustra, imorgon (jämför de omdebatterade fbulg. utro,jutro, morgon, osv., varom senast AgrellZur balto-slav. Lautgesch. södra 20); seäven öre o. vår 2. Hit hör också ags.éastre n., éastron plur. (engelska Easter) =fornhögtyska ôstarun plur. (ty. Ostern), påsk,urspr.: vårmånad, ävensom det anglosax.gudinnenamnet Éostræ (se påsk).Grundbetyd, är alltså 'morgonrodnad'; jämför delikbetydande latin oriens, egentl.:uppgående, om solen (se orient(en)), italienskalevante detsamma (jämför svenska Levanten), grek.anatolaí detsamma (jämför landsn. Anatolien),litau. rýtai o. nyhögtiska morgen, morgon o.öster, osv., jämför f. ö. under norr. — Ävensom sbst.: fornsvenska öster n. = fornisländska austr osv.,vartill svenska från, i, mot ö. (jämför fornsvenska fraöstir, i östreno osv.); adv. öster i betyd,'i, åt eller mot ö.' är däremot nu föråld-rat. I nsv. även östern, mostsvarande da.østen, som påverkats av nyhögtiska osten m.( fornhögtyska ôstan m., n.) = medellågtyska (1200 - 1500) ôsten(e) n.,utgående från motsvarigheter till adv.östan (= fornhögtyska ôstana osv.). — Härtilladj. östra, från oblika kasus av fsv.östre = fornisländska eystri, vartill i fornsvenska superl.östarster = fornisländska austarstr, östligast. —Nord- o. sydöstra, nord- o. sydost(de senare = danska, från lty., nyhögtiska eller holl.)uttrycktes förr med omkastade leder:fsv. öster nordher o. öster sudher, medmotsvarighet i norrl. o. finnl. dial. —Till öster som väderstrecksbeteckninghör säkerl. folkn. östgoter, lat.-germ.Austro-, Ostrogot(h)i. För den ävenframställda möjligheten, att namnetegentl, skulle betyda 'glansgoter' o.närmast utgå från de med österbesläktade orden av denna betyd., finnasknappast tillräckliga skäl. — Ortn. ÖsterstaUppl., Östergötland innehålla icke väderstrecks-beteckningen öster utan fornsvenska personn.Öste. — Av ortn. på Öst- o. Öster-äro en del familjen, bildade, t. ex. ettsläktn. Östberg efter Östanfors iDalarna o. ett annat likalydande efterÖsterby Uppl.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt öster

• 1 av 25 här
• del av skåne
• har drag som mura
• potters fk

Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller öster

• gruvplats i östersjön
• Härskare österut
• Korus av röster
• leder sjöfart mellan östersjön och öresund
• lönnmördare från öster
• ogräsväxt från öster
• sångstycke för tre röster
• sås österut
• tidig mellanöstern bo
• Tätort öster om västerås 5 bokstäver
• viking i österled
• vin österut
• vis man österut
• åskgud i öster
• ämbetstitel i öster
• östersjöö
• östersundsklubb