befogenhet

(befogenheten, befogenheter)

Vad betyder befogenhet?

1. rättighet
2. laglig rätt att vidta viss typ av åtgärder
3. (juridik) gränser inom vilka en fullmaktstagare har rätt att agera, så som en fullmaktsgivare har bestämt det i fullmakten

Exempelmeningar som innehåller befogenhet

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• Ett problem är att formella förskjutningar av kompetens och befogenhet befogenhet inte alltid leder till förändrat beteende eller agerande.
• Släktingar hade inte befogenhet att invända mot en änkas sätt att förvalta sin egendom så länge hon respekterade deras bördsrätt.
• För detta tillsattes NO, som fick befogenhet att granska och förhandla bort skadliga konkurrensbegränsningar.
• Den meningsgivande kontexten får här betydelse eftersom man där har befogenhet att värdera det berättigade i de tolkningar som görs.
• Strategin byggde bland annat på att rektorn för skolan hade befogenhet att välja ut de elever som skulle gå i skolan.
• Denna fördelning ska göras efter graden av inblandning, kunskap och möjlighet att förutse skadan samt befogenhet och möjlighet att agera.