Vad betyder blond? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

blond

uttal: [ blån:d ]

(blont, blonda)


Vad betyder blond?

blond adjektiv
  1. som har ljust hår
  2. (färger) med en mycket ljust gul hårfärg
  3. som tillsynes saknar djupare tankeförmåga (med tankarna på ytlighet och utseende)
Snabblänkar

Besläktade ord till blond

Blond på engelska

Synonymer till blond

För fler synonymer se synonymer till blond

Ordets historia/ursprung

blond, o. 1720, jämför nyhögtiska o. engelska blond,från franska blond, av fornfranska blund, väl i sintur av urgermanska *blund-, liksom blundaavljudsform till blind; enl. somliga dockursprungl. romanskt, men utantillfredsställande tolkningsförslag. — Härtill:blondin, 1810, från franska blondine.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt blond

Exempelmeningar som innehåller blond

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

  • Den lilla flickan är blond, med långt hår, tillbakadraget som till en fläta där bakom nacken.
  • Cigarren lyste upp en blond mustasch och ett par blåa, litet simmiga ögon.
  • Det här var en man, en lång, stark, blond man.
  • Jag säger att han är lång och blond och mager.
  • Blond, lång och ljus ; reserverad, ordningssam och pålitlig – ett axplock adjektiv för att beskriva svenskheten.
  • Fröken Holm var mager och blond, söndagssnygg, inte en bloddroppe eller skrynkla hade kommit henne vid under händelserna inne i museet.
  • Maxine, blond, elegant och världsvan fransyska.
  • Blond.
  • Lång och gänglig är han, blond i lugg och mustasch.
  • " En av gärningsmännen var blond och kraftig, kan ha varit han, den andra verkade som nån sorts blatte. "
  • Birgitta glodde på en blond liten fjant som inte alls passade ihop med rösten.