egensinnig

(egensinnigt, egensinniga)

Vad betyder egensinnig?

1. som inte lyssnar på andra, envis
2. som inte lyssnar på andras råd utan bara följer sin egen mening

Exempelmeningar som innehåller egensinnig

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• Åtskilliga exempel i staden, både från kohorten och kontexten, visar snarare på att en egensinnig livsföring alltjämt var framträdande.
• Marjane är en både egensinnig och alltför rättfram ung flicka för att kunna inrätta sig i det starkt mullahstyrda samhället och i skolan.
• Så tack vare hennes handstil blev jag rätt egensinnig ; åtminstone i uppsatserna.
• Från sin spädaste barndom hade hon varit egensinnig.
• Hannah var en lugn och egensinnig person och kunde i stort sett ta vara på sig själv.
• Han hade alltid varit det, och likgiltig, egensinnig, lynnig, hjärtlös, självisk.
• När min syster var sex år gammal kallade de henne för egensinnig.
• Men Skådaren från Lublin hade alltid varit en egensinnig man.
• Det kunde bli knepigt nog, ty Lindberg var en egensinnig herre.
• En tunn liten bok, flärdlöst omslag men aforismer och prosadikter mättade av erfarenhet och en egensinnig, självironisk humor.
• Det var en utbränd, egensinnig panna från sekelskiftet, men bara man kom på hur den skulle skötas var den fullt användbar.
• Berka var i det mesta Hanssons motsats, en egensinnig rumlare, absolut ingen vän av ordning.
• Leo var varken dussinpoet eller dussinrebell, han var alldeles för egensinnig för det.
• - En egensinnig bildhuggare som ansågs enfaldig och lättrogen hade börjat fundera på saken, sa jag och nickade.