Vad betyder falla? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

falla

uttal: [ f'al:er ]

(föll, fallit, fall, falla, faller)


Vad betyder falla?

falla verb
  1. kapitulera, erövras
exempel:
  • han föll för hennes vitalitet
falla
  1. (starka verb) okontrollerat röra sig mot en himlakropps yta; okontrollerat röra sig i ett gravitationsfält
  2. militärt bli intagen av fienden
  3. sport förlora en tävling eller en match mot någon man sett en möjlighet att slå
Snabblänkar

Synonymer till falla

För fler synonymer se synonymer till falla

Ordets historia/ursprung

falla, = fsv., fornisländska = danska falde, fsax.,fornhögtyska fallan (ty. fallen), angelsaxiska eller fornengelska feallan(engelska fall); ej i got.; redupl. vb; med-ll- möjl. av -ln-, väl i avljudsförh. tilllitau. půlu, faller (*pōl-). — Fallaigenom, bli kuggad o. d., efter ty.durchfallen, av äldre durch den korb fallen(jämför få korgen, varom under korg). —

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Exempelmeningar som innehåller falla

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

  • Jag älskade att ligga där och se dammkornen falla och falla i all evighet i ljuset från fönstret.
  • Stanna, gå, stå och falla, snubbla, stappla, vackla, stå och falla.
  • Hon hade ju inga vingar, så hon skulle bara falla och falla...
  • Men sedan fortsatte det att bara falla och falla.
  • - Vi kommer inte att låta någon region falla, vi kommer inte att låta någon bank falla.
  • I samma stund som bollen började falla mot marken drämde han till.
  • Men sedan började snön falla.
  • Blåsten fick träd att falla och tak att slitas loss från husen.
  • Men i mitten av åket gjorde hon ett misstag och var nära att falla.
  • Översvämningarna kan bli värre Regnet har fortsatt att falla över västra Sverige.