fumlig

(fumligt, fumliga)

Vad betyder fumlig?

1. valhänt, klumpig
2. klumpig, slarvig, tafatt

Exempelmeningar som innehåller fumlig

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• Han hade aldrig kunnat klara sig över Vrako ; han var fumlig och ganska enfaldig.
• Den som var fumlig förstod med ens hur han skulle röra händer och fötter ; den hämmade blev frejdig och självmedveten.
• Men där var han fumlig som en ungkarl : han blev ingen lugn äkta man för att han gått igenom ett bröllop.
• Han var i viss mån en besvikelse - klumpig, och fumlig, och... ja, han tråkade ut henne.
• Hon kände att vinet hade gjort henne fumlig.
• De fuktiga handskarna var nog orsaken till att han var fumlig med låset.
• Litet fumlig kanske men allt i hela världen framstod plötsligt som solklart.
• Det tycktes gå mycket långsamt att släpa in byltena, och tröttheten gjorde honom fumlig och valhänt.
• Han kände sig rådlös och utestängd och fumlig, och gick tillbaka till spegeln.
• Hans omlindade hand gjorde honom fumlig men när magasinet var tomt kastade han geväret och ryckte till sig ett annat från en stupad infanterist.
• Åtrå:Hur ska en enda fumlig kropp kunna handskas med alla olika lustar och olustar hos alla dessa plötsligt accepterade personligheter ?
• Han började bli fumlig ; en gång var han nära att stöta kull sitt ölglas.
• Hon blir fumlig och tappar saker i golvet, skyndar sig att bli klar med sysslorna i köket och komma ifrån.