grinig

(grinigt, griniga)

Vad betyder grinig?

1. gnällig, sur, missnöjd, kinkig, retlig
2. som är på dåligt humör; missnöjd, tjurig, gnällig, butter eller sur

Exempelmeningar som innehåller grinig

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• Sista året i stan var han grinig mest hela tiden.
• Till och med Majsan är grinig och tycker att jag får skylla mig själv.
• Morsan blir så grinig om hon får vänta.
• Han hörde själv hur grinig han lät och ångrade sig.
• Justus klängde på Susanne och var trött och grinig, så där omöjligt på tvären som tvååringar kan bli.
• Hon var lika grinig som han fast hon behärskade sej lite bättre.
• Jag vart grinig för det var en onödig fråga.
• Allan drogs ned i kitteln av oro och jäkt så snart han kände doften, Johan var grinig och tvär, men det var väl den där åldern...
• Och sommaren var grinig.
• Motvilligt hade hon gett med sig när hon märkte hur grinig Ingrid var.
• Han sade det i grinig ton och jag misstänker att han inte ville låta henne märka hur han påverkats av synen av sitt gamla basläger.
• Grinig och omöjlig.
• " Nej ", sade hon, " det är rart av dig, men... jag är trött och grinig... "... och kåt... " och jag behöver vara ensam en stund. "
• Håkan är förmodligen sur och grinig, men han behärskar sig nog bättre med Johanna än med mig, tänker Clara.
• Hon är försenad, känner sig outsövd och grinig, somnade inte förrän framåt efternatten.
• - Vad den ser grinig ut ikväll, mumlar Karl i Elfridas öra och svänger runt i första valsen.
• Han var visserligen tystlåten, butter och en smula grinig, men det var reda med honom.