hövlig

(hövligt, hövliga)

Vad betyder hövlig?

1. artig
2. visa rimlig yttre aktning och uppmärksamhet mot andra

Exempelmeningar som innehåller hövlig

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• Det är ju inte helt osannolikt att de då kan förmodas använda en hövlig ton och ett positivt tilltal gentemot varandra.
• Han är oklanderligt hövlig och trevlig mot mig, men markerar tydligt ifall han inte har lust att fördjupa sig i något ämne.
• " Fan, det var bara som jag försökte vara hövlig.
• En hövlig röst kom från podiet längst bort.
• Han var hövlig men av allt att döma irriterad över det koloniala fasthållandet vid sentimentala familjeband.
• Doktor Kennedys ton var hövlig men kylig.
• Hon var hövlig " - han gjorde ett uppehåll - " men hon bad mig inte stanna till middagen.
• Tonen i dem var fortfarande hövlig.
• I och med att han på nytt hade blivit intresserad av böcker hade han också blivit mer hövlig mot henne, opersonlig men korrekt.
• Trots att hon inte kunde höra det var hans ton hövlig som om han frågade hur det stod till med en bekant.
• Men hon hade inte stannat länge för Larry hade inte varit mer än nätt och jämnt hövlig mot henne.
• Inte för att hon inte varit hövlig mot henne, i morse hade hon till och med tackat Emily för att hon hade kammat hennes hår.
• Men han hade ändå inte varit lika hövlig som mr Goldberg, för han hade noga mönstrat hennes klädsel och dämpat artigheten därefter.
• Jag kan vara ganska taktlös när jag har att göra med folk som jag ogillar : jag har svårt för att vara hövlig.
• En av gamlingarna rätade lite på sig - som ett slags hövlig hälsning.