hövlig

(hövligt, hövliga)

Vad betyder hövlig?

1. artig
2. visa rimlig yttre aktning och uppmärksamhet mot andra

Exempelmeningar som innehåller hövlig

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• Han är hövlig och plågar en inte med en massa frågor.
• Inte för att hon inte varit hövlig mot henne, i morse hade hon till och med tackat Emily för att hon hade kammat hennes hår.
• Jag kan vara ganska taktlös när jag har att göra med folk som jag ogillar : jag har svårt för att vara hövlig.
• Han var en orubbligt värdig man, välklädd och hövlig.
• I och med att han på nytt hade blivit intresserad av böcker hade han också blivit mer hövlig mot henne, opersonlig men korrekt.
• Men där satt Doris Hofstaedter och svarade på telefon, tankspridd och nätt och jämnt hövlig.
• Ja, att hon var olärd och dum, mätte han väl begripa, nu-n något så när hövlig ville hon ju ändå vara.
• Det är ju inte helt osannolikt att de då kan förmodas använda en hövlig ton och ett positivt tilltal gentemot varandra.
• Han får väl ändå visa sig hövlig mot sin gäst, sin vän ?...
• Jag personligen uppfattar åklagaren som väldigt hövlig, och hon har en vänlig och snäll röst när hon talar med Breivik.
• Han är oklanderligt hövlig och trevlig mot mig, men markerar tydligt ifall han inte har lust att fördjupa sig i något ämne.
• Det räcker med en hövlig nickning eller möjligen en varlig handskakning om han räcker fram handen.
• Han svarar med lugn och hövlig röst på Svein Holdens frågor.
• Men han hade ändå inte varit lika hövlig som mr Goldberg, för han hade noga mönstrat hennes klädsel och dämpat artigheten därefter.