kantig

(kantigt, kantiga)

Vad betyder kantig?

1. som har (skarpa) kanter
2. som har (skarpa) kanter

Exempelmeningar som innehåller kantig

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• Under den starkt läderdoftande handsken känns pappas hand liten och kantig.
• Han skulle själv bli mindre karsk och kantig genom att vara tillsammans med honom ; efterhand lägga av sina odrägliga fasoner.
• Lite kantig, men egentligen riktigt hygglig.
• Hon hade mycket mjukare rörelser än sin släkt, som var ganska kantig, måste han säga.
• När jag svarade att den snarare var stor och kantig, nickade han.
• Spröd, kantig, impulsiv.
• Utan kappa syntes hon mager och kantig och så alldaglig, att han inte kunde förstå hur hon kunde vara den som ägde Seger.
• Liten och smal och kantig med samma tunna ljusa hår i en korv i nacken, samma intensiva blå ögon som lyser emot en.
• Glad visserligen, ett behagligt sätt, men knappt vun, kantig och utan stil.
• Han har prövat villkoren nåt år - ett år som är en kub i hans liv, en kantig och tung ; helst vill han slippa att återvända.
• Berövad moderns tröst och uppmuntran och de ständiga mjuklandningarna i hennes famn, om också bara per telefon, blev världen kantig och hotande.
• Däri skilde han sig från Abel, som alltid var kantig och tystlåten, folkskygg och snar till hopplöst självförakt.
• Mats var inte längre så purung heller, men han var så pojkaktigt kantig i sin framtoning.
• Brita var lång och kantig, verkade nästan alltid missbelåten, svarade kort och kärvt.