Vad betyder korpulent? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera
korpulent
uttal: [ kårpul'en:t ]
(korpulent, korpulenta)
Vad betyder korpulent?
korpulent adjektivom människor- fet, tjock
- (om person)fyllig, rund, tjock, överviktig
Ordets historia/ursprung
korpulent, 1635 (c-), förr även corpo-,stundom corpulant i anslutning till detfranska uttalet = nyhögtiska korpulent = franskacorpulent, av latin corpulentus, till corpus,kropp (se kår).Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)
Korsordsledtrådar & korsordssvar
Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt korpulent
Exempelmeningar som innehåller korpulent
Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.
- En korpulent man som satt bredvid Shinza skymde honom större delen av tiden.
- Mitt emot Jaromil stod en korpulent ung man från distriktskommittén.
- Trokhim vände sig om - framför sig såg han en liten, ganska korpulent herre.
- Mitt i körbanan gick en kvinna, korpulent och dåligt klädd.
- Lengyel var korpulent och hade ett runt uttryckslöst ansikte med ögon som doldes av tjocka glasögon.
- Ett halvt kvarter gick jag sida vid sida med en värdig och korpulent gentleman med minkkrage på överrocken, som mycket väl kunde vara senator.
- En korpulent engelsk sergeant med rödaktigt hår och skelande blick gjorde honnör för mig.
- Bakom havagarhen stod det två ponnyer och deras syce, en kortvuxen, korpulent man med gråsprängt skägg.
- Pius XI var pykniker - Pius XII asket - Johannes XXIII var i högsta grad korpulent - och med Paul VI slutligen besteg åter en asket Petri stol.
- Hans huvud fick en kudde, helt i hans livet igenom odlade smak : Det kom att vila på en korpulent blondins generöst blottade barm.
- Till bords i korpulent sällskap.
- Han hade god aptit men var fysiskt lat, varför han blev kraftigt korpulent.